De senaste (mat)veckorna och en outfit
Det har hänt en del i livet sedan sist jag skrev och jag vet inte riktigt var jag ska börja. Eller inte sådär revolutionerande mycket kanske, men ni vet sådant där som hade kunnat användas som bloggmaterial om jag hade varit lite mer aktiv på den fronten. En livsavgörande sak har skett som jag ännu inte vill skriva om men det kommer jag nog göra så småningom, när jag har bearbetat det hela själv först. Jag hatar själv när folk säger a men inte b så jag har full förståelse för eventuell frustration över detta hemlighetsmakeri.
Lite kan jag ändå berätta om så att det inte känns som totalt slöseri med tid att besöka bloggen. Beslutsångesten för vilket ämne som ska få se bloggens ljus först är minst sagt närvarande, men jag kör väl bara på lite här så ser vi hur det blir. Bland annat så har jag mot alla odds lyckats klara körkortsteorin – woho! Nu är det inte långt kvar tills ni ser mig cruisa runt på Malmös gator i vår lilla Toyota Yaris.
Sommaren kom och gick, med den även solbrännan. Igår när jag var på gymmet såg jag en kvinna gå in på solariet och i ett svagt ögonblick övervägde jag att följa hennes exempel. M och jag har pratat om att åka till Spanien men så kommer hela tiden annat i vägen och nu vet jag inte om det blir av. Vi firar två år tillsammans i slutet av månaden och eftersom att jag blev sjuk på hans födelsedag och det snart är dags för min egen kan vi lika gärna slå ihop allt och fira stort. Galet ändå att vi är inne i oktober månad. Det är redan höst och jag undrar som vanligt var året tog vägen. Varje år är det samma sak. Swosh! så är det jul, typ. Skönt i och för sig att vi snart går mot ljusare tider igen. Hashtag, försökervaraoptimistisk.
För att undvika att gå in i ett mörker även mentalt så försöker jag att inte tumma på träningen, och går en runda varje dag vare sig det är kort eller långt. Egentligen tycker jag att det är så himla tråkigt att promenera utan något mål så jag försöker kombinera det med ett ärende och sedan ta en omväg om det inte är så långt bort. Ibland är det verkligen omständligt att vara en ångestfylld känslomänniska (eller emoköttbulle, som M kallar mig ibland) 🤷🏼♀️
Några trevliga händelser sedan sist har varit en efterlängtad fredagsmiddag med våra favoritgrannar Farrah, Mustafa, Imani, Christine (sjukt bra stavning har hon också) och Joakim där det bjöds på svensk husmanskost – köttbullar, potatismos, brunsås och färska lingon. Och vin såklart. Nice att kunna öppna sin ytterdörr och plinga på dörren intill.
När jag tänker efter så har jag mest ätit och druckit de senaste veckorna. Nästan hela familjen W var på besök för några veckor sedan vilket var minst sagt trevligt. Vi var ute på restaurang, åt lyxfrukost hemma (min svägerskas son kallar det ”världens bästa hotell” när han bos hos oss, haha!) och gick på Operan och såg Anastasia. Den var bra, men tappade sig lite i andra akten. Jag tror att jag tog några bilder med M’s mobil men han har glömt skicka dem och nu är han inte här. Jag tog i alla fall den här bilden nedan på söndagen när vi åt lunch med hans morbror.
Det här är sista matbilderna, jag lovar. Mannen är bortrest med jobbet den här veckan så jag är med andra ord gräsänka. För det mesta brukar jag tycka att det är skönt att ha lägenheten för mig själv när sambon åker bort och kan verkligen njuta av några dagars egentid, men just den här gången känns det mest bara tråkigt och lite ensamt. Har ingen lust att laga några avancerade måltider så igår blev det tacosrester till middag och idag slängde jag ihop en pasta med kallrökt lax och zucchini.
Är det ens intressant att se alla dessa halvt ambitiösa bilderna på mat? Det är helt okej om du snabbt har skrollat förbi dem. Jag tar det inte personligt.
Jag kompenserar med en egobild bara för att jag tyckte att jag var fin den här dagen i marinblå mockakjol, lackboots och randig tröja. Dags att sortera bland strumpbyxorna nu och förbereda på en säsong med fotsvamp. Yay.
Nu ska jag fortsätta spela Wordfeud och strökolla på Revenge. Den andra säsongen är lite seg så jag orkar inte riktigt engagera mig fullt ut. Spelar mot någon random person. Det går inte särskilt bra för Mats här. Undrar dock om han är en bot eller något för enligt hans profil har han spelat i tre år. Då borde man väl ändå vara ganska vass tänker jag. Hans bild känns som en googlebild från ett CV-exempel. Framförallt undrar jag vem som faktiskt lägger in en bild på sig själv på Wordfeud?
