Den hållbara psykiska hälsan

Idag blev en betydligt mer stressfri dag på jobbet. Jag kände redan på morgonen att energinivån var högre och bestämde mig för att börja på ett blankt blad, trots gårdagens rabalder. Det hjälper verkligen att arbeta på en plats med högt i tak där alla kollegor backar upp varandra. Även om jag inte är en av de ordinarie så känns det ofta så. Dessutom har vi ganska kul på jobbet. Vi skrattar både åt det som är kul och det som är besvärligt.

Även om jag fortfarande måste jobba på att upprätthålla en hållbar och god psykisk hälsa så har jag kommit långt sedan den där ökända väggen och efterföljande depressionen. Den styrkan försöker jag vara stolt över och påminna mig själv om så ofta som möjligt. Jag har blivit mycket bättre på att vara snäll mot mig själv och sätta gränser för var mina arbetsuppgifter tar slut. Säga nej och be om hjälp. Ta till mig av beröm och komplimanger, samtidigt som jag inte gräver ner mig i ett hål av destruktiv självkritik vid minsta motgång eller kritik. För fem år sedan fanns den insikten inte ens inom min tankeradar. Nu vågar jag visa mig svag och förlåta mina egna misstag. Det dåliga samvetet och ”Fröken Duktig”-tankarna finns där i bakhuvudet men jag vet samtidigt vad som händer om jag inte stoppar i tid. Idag jobbade jag bara till klockan två (jag skulle ha slutat kl 13 men stannade en timme längre) för att se till att få återhämtning, snarare än köra på tills det inte finns någon ork kvar. Jag jobbar sällan 40 timmar på en vecka och är ofta ledig en dag vilket ger tid till att vila huvudet och kroppen.

Vissa som läser den här bloggen kanske undrar varför jag – som gått genom en utmattningsdepression – ens jobbar som lärarvikarie när dagar som igår skulle ta knäcken på den mest stresståliga personen. Ibland undrar jag också det men samtidigt vet jag att det gör skillnad för flera av de där individerna som om några år ska flyga ur boet och pröva sina egna vingar. Jag vet att de just nu är ängsliga, oroliga, okunniga, omogna och osäkra men så småningom kommer de formas utefter värderingar de tar med sig från åren i grundskolan och gymnasiet. För många av dem är skolan deras frizon och därför betyder lärarna (och gemenskapen i klassen) allt för att de ska lyckas i livet. Hur klyschigt det än låter så gillar jag tanken på att vara en sådan förebild även om det bara är tillfälligt. Sedan kan de faktiskt vara riktigt roliga att prata med (särskilt de som är lite äldre) och ganska söta (småttingarna), och de allra flesta kan imponera när de väl finner viljan till det. Det är då det ger energi. Jag vill inte jobba med detta för all framtid och att jag har andra ambitioner och mål gör det till en hållbar sysselsättning just nu. Jag gör hellre detta än sitter hemma arbetslös.

Jag har känt mig lite småkrasslig idag, som att kroppen kämpar mot en förkylning vilket nog är pga stress, låga järnvärden och dåliga matvanor. Det blir en vilsam vecka för min del så att de vita antikropparna får göra sin grej. Om jag vaknar med tydliga symptom i morgon får jag stanna hemma men jag hoppas verkligen att mina metoder (superdupernyttig smoothie, Berocca, massa vatten, C-vitamin, minimal ansträngning etc.) för att boosta kroppens immunförsvar hjälper. Just nu är helgen och nästa vecka min kortsiktiga målbild; höstlov + lön!

Det fick bli samma middag idag som igår, det vill säga tortillawrap med hallumi, hummus, avokado, bladspenat och tomat. I recommend, ya’ll. Perfekt singelmat för den som vill ha någonting snabbt och enkelt men ändå näringsrikt. Måste även göra lite gratisreklam för ICAs hummus. Den smakar ungefär som den från Woolworths jag brukade äta i Kapstaden. Jag köpte även favoritosten och salami i helgen men sparar nog det till senare i veckan. Just nu känns det inte som att mina smaklökar uppskattar delikatesser.