Den mörka sanningen

Jag måste bara skriva av mig lite. Just nu känner jag mig väldigt less på min boendesituation. Alltså rummet jag hyr är helt okej. Fräscht och sådär. Litet är det ju men ändå mysigt. Är man bara en person så funkar det när jag ändå i princip bara är där när jag sover och de kvällar jag väljer att dega framför en film istället för att gå ut. Sen kunde det ju finnas mer plats för förvaring men det funkar liksom. Jag ska ju bara bo där tills slutet på maj ändå.

Men så när jag flyttade in så hade jag hört om CAF, vilket är franskt bostadsbidrag, och att det var ganska så enkelt att få. Visst, säkert en massa pappersarbete men tydligen kan man få nästan halva hyran betald…! Då kan det vara värt att lägga ner tid på. Men så visar det sig att det är för litet för att deklarera så jag betalar dem alltså 400 euro i handen. Svart. De betalar inte skatt för rummet, med andra ord. Har ju inget kontrakt. Det är inte så att de kommer få för sig en dag att jag måste flytta, de bor i samma hus och har 4 barn så jag tror inte att de är några ruttna ägg. Men jag är lite sådär halvkorkad vad gäller sånt där. Inte naiv men brukar lita på min magkänsla, vilket brukar stämma oftast. Bara att jag ibland inte lyssnar på magkänslan eller igonorerar varningstecknen. Och att vissa ger ett visst intryck i början men sen märker man att det finns en mörkare sida bakom. Som i somras.

Hur som helst så blev jag väldigt irriterad över det här. Och att de sen inte har förståelse för att jag blev besviken över det. Ni förstår, här tycker de att de gör en en tjänst för att man hyr deras lilla rum. Man ska vara sååå tacksam att man får bo just där. Och tyvärr är det ju så att hade inte jag tagit rummet så hade någon annan gjort det.

Plus att det fortfarande är stopp i duschen och att TV:n lägger av ibland. Sen är det ju det med kokplattan som varit trasig sen jag flyttade in. Jag har bara EN kokplatta och det funkar ju men det tar dubbelt så lång tid att laga mat. Vilket inte är så kul när man kommer hem sent på kvällen. Nu har jag frågat 4 gånger och de har fortfarande inte fixat det. Nu pratade jag nyss med madamen och hon sa att de hade en extraplatta och att de skulle kolla om det fanns något bord att ställa den på. Men åååh… var fan ska det få plats liksom?!

AAH! Jag hatar sånt här krångel. Vill bara ringa upp och säga ”Nu säger vi att jag betalar 350 euro istället för jag är trött på ert skitsnack”, plus massa annat. Men hade jag kunnat säga det på svenska hade det varit en annan sak. Sen är jag rädd att de ska bli trötta på det och typ kasta ut mig, eftersom att jag inte har kontrakt.
Varför lär jag mig aldrig av mina misstag!? Hur kunde jag tacka ja innan jag visste att vi hade ett kontrakt?
Och vad fan gör jag på mitt lilla loft när jag kan bo 4 gånger större och betala 150 euro mindre i Sverige? Ja ni… det kan man fråga sig. Allt för att bo i Paris…

Nu pratar jag ju inte franska så pass bra så jag kan ju INTE UTTRYCKA MIG helt rätt alltid! Jag är annars väldigt gåpåig och inte ett dugg rädd för att ta för mig. Men när jag inte kan säga det jag vill säga så blir jag så begränsad och osäker.
Sen är de lite märkliga för först så sa de ”vous”(=ni) till mig sen gick de över till ”tu”(=du), och då började jag med säga det. Sen var det en massa grejer som inte funkade och jag tog upp det ett par gånger. Nu säger de ”vous” igen. Jag blir ju förvirrad. Haha! För att jag började ”ställa krav” då eller? Och när jag frågade mannen om vi kunde göra en reduktion på hyran, pga plattan och det faktum att de lurat mig på CAF, så skakade han på huvudet och sa ”nej det är inte möjligt” och tittade på mig som att jag bad om att få bo där gratis. Gillade inte alls hans sätt och kände då att ”nej dessa är typiska ’vi är rika som troll men vill bara ha mer’-människor”.
Prova ni att bo på 10 kvm då! Bah.

Vad ska man göra liksom? Acceptera eller flytta. Typ. Äh jag orkar inte krångla. Tänker bara låta det vara.
Men en sak är säker. FRANSMÄN ÄR OÄRLIGA OCH KONSTIGA!!!

Ta den här texten med en nypa salt. Jag tror att jag har PMS… Och så sömnbrist på det och stress över jobbsök och utbildningsletande. Alltså kommer jag ångra detta i morgon och ta bort det. Troligtvis.