Det där som en gång var mitt hem
Ibland sitter jag och tittar på bilder från Paris och tänker ”nej, jag är inte redo för det här än”. Jag behöver tid att komma över mitt uppbrott från det som för inte alls länge sedan var mitt hem. Som när man gör slut och liksom måste lägga alla de där bilderna på honom i en speciell mapp som man helt säkert inte kommer råka öppna. På ett sätt känns det familjärt att se dem, medan det på ett annat sätt känns främmande. Som att jag inte ens bott där. Det var ju min vardag och mitt liv under så många år och nu känns det som att det var en evighet sedan. Trots att det bara gått fyra månader sedan jag flyttade hem till Sverige. Grönsakshandlaren där jag köpte färska väldoftande tomater, brasseriet där jag brukade ta en kaffe på lördagarna, parken jag solade i varma sommardagar och gatorna jag promenerade på vant och säkert.
Det är märkligt att först flytta utomlands, och sedan hem igen när man man redan skapat sig ett liv där man flyttat. Det är som ett impulsköp man vet är en bra investering, men till en början inte känner sig helt bekväm med. Jag vet att det var rätt, men det är dagar då jag funderar över om jag borde ha kollat upp det där med öppet köp. Allt det här kan ha att göra med att det endast är ljust typ fem timmar per dag.
På tal om Frankrike och Paris, så skickade jag iväg en liten julklapp till C’s föräldrar idag. Som vanligt är jag ute i god tid, så det vore ett under om paketet ens kommer fram innan jul. Jag hoppas de blir glada för julkolorna och det svindyra gourmetknäckebrödet. Fast det tror jag. Ville liksom göra något så de vet att jag inte glömt bort allt fint de gjort för mig. Inte för att det någonsin kan mäta upp med deras gärningar, men det gäller ju att börja i någon ände.
Nu ska jag äta lite middag (lyckan när man hittar köttfärssås i frysen!) och titta på Hart of Dixie. Vardagslyx gott folk, vardagslyx.
No Comments
teruko
Dina känslor väcker många känslor. Så länge du inte har ansvar för någon annan än dig själv har du ju ändå alltid en returbiljett, eller hur? Reseförsäkring är tveksam. Som främling önskar jag att du skulle finna någon som delar din längtan, var du än är. (Förlåt om jag blev för privat.)
Emelie - Lever drömmen i Paris!
Det här är verkligen helt normala känslor, men inte för den delen alls behagliga eller lätta att hantera. Det är en sorg, för det är en separation, som vilken som helst. Jag hoppas att du under dina ljusare stunder har bättre insikt i ditt beslut, och till dess kan trösta dig med fina vänner och serier.