”Det här var sista gången”

I eftermiddags tog jag bussen till Emporia eftersom att jag behövde lämna tillbaka ett par grejer, och när jag upptäckte att Nespresso-butiken öppnat igen slank jag in där och köpte kaffe. Dessutom fick jag en ask choklad av anledning till just nyöppnandet. Merci bien! I dessa tider behövs unnande och vardagslyx.

Det är mycket jag borde göra just nu. Måsten som jag är expert på att skjuta framför mig (och i stället shoppa…). Prokrastinering är nog mitt allra sämsta personlighetsdrag, eller så kanske det ska kallas för ”dålig vana”. Hur tränar man bort sådant? Jag har försökt hela livet i princip men lik förbannat sitter jag där på pottkanten och stressar i sista minuten trots att jag haft dagar, veckor eller månader på mig att göra det. Som när jag sparade Table Mountain till sista dagen i Kapstaden, några timmar innan jag skulle med flyget hem. Eller alla tentor jag svurit på att ”det här var sista gången som jag började plugga två dagar innan”. Fast jag klarade ju (nästan) alla ändå så kanske behöver jag pressen för att få eld i baken.

Nu har jag ingen tenta att plugga till men däremot så bestämde jag mig för att avsluta kursen som jag gick för två vårar sedan. Det har stört mig lite att jag aldrig fick något betyg och nu när rådande omständigheter gör att framtidsplanerna satts lite på paus kan jag lika gärna passa på. Tentan klarade jag lyckligtvis, så det jag har att avklara är två uppgifter med deadline om två veckor. Den första uppgiften är jag i princip klar med men den andra har jag knappt börjat på.

Med hjälp av koffein och socker tänker jag rida på den energivågen och sätta mig och plugga i någon timme.