Det sista kvällsdoppet

Det är torsdag och ni vet vad det betyder. Throwback Thursday! Tänk vilken tur ni har. Eftersom att det även är 1 oktober och hösten lurar runt hörnet så tycker jag att vi kikar tillbaka i backspegeln till den 19 augusti. När varma vindar drog in från söder och solen gick ner efter klockan åtta. Good times, my friends. Good times.

Just den här kvällen befann jag mig i Dockan, vilket är Louise och mitt nyupptäckta smultronställe i Malmö. Ibland hittar vi nya favoritplatser och då går vi i princip bara dit, hela tiden. Det har blivit lite av en tradition att fastna för någonting nytt ett par gånger om året. Just där går det att hoppa ner i hamnen från ungefär tre meters höjd längs med hamnkajen. Det suger till lite i mellangärdet då att det är tillräckligt högt för att man ska hinna tänka på hur högt det är från att man slänger sig ut till att fötterna slår i vattenytan. Adrenalinkicken är underbar kan jag lova. De små mini-maneterna som lurpassar där är mindre underbara. Usch vad obehagliga maneter är, även om de är små och ofarliga. Läskigaste vattendjuret FO SHO.

Det var en sådan skön sommarkväll. Några ungdomar spelade behaglig musik, ett gäng äldre arabiska män stod och fiskade längs med kajen, två äldre damer gick förbi med sina gåstavar, ett gäng hipsters satt och drack öl med blickarna mot den färgsprakande solnedgången och allting kändes så typiskt för Malmö. Så mycket sommar. Även om den blev allt annat än vi hade tänkt oss så hade den sina ljusa stunder.

Nu blir det nog inga tremetershopp ner i sundet förrän nästa sommar. Förutom för min kompis Louise då. Den galningen badar och simmar i havet alla tider på året. Vi har väl alla en kompis som är sådär omänskligt hurtig? Jag har några stycken.