Dubbat

Vi matbordet diskuterade vi det här med originalversion och dubbat. Ni vet säkert redan att här i Frankrike lägger de på franska röster på allt. Filmer, intervjuer, serier, dokumentärer, små nyhetsinslag(det kan vara en kort intervju med Barack Obama på 1 minut).. etc. Visst kan man se filmer på bio eller som man köper på DVD, i originalversion men många – till och med unga – väljer att se fransk version.

Jag tycker personligen att det är riktigt synd. Tänk dig att hela ditt liv tvingas se alla filmer med t ex Brad Pitt med en annan röst på? Att aldrig veta hur hans riktiga röst låter. Bara jag ser fem minuter av en dubbad film blir jag irriterad på de franska rösterna. Det tycker jag är fantastiskt bra i Sverige, att vi från barnsben fått lära oss hur olika dialekter och språk låter, hur skådespelare pratar och kunnat förstå skämt och kontext i utländska filmer.

Jag har träffat på många fransmän som inte ens hör skillnad på brittiska och amerikanska, även när det är väldigt tydlig skillnad. Eller som tror att de pratar franska i filmen Leon bara för att Luc Beson är fransman. Unga ser knappt ens att rösten är pålagd. Jag jobbade som au pair för en familj en gång och en av barnen (de var ungefär 10 år) påstod att Hanna Montana var en fransk serie. Jag tappade hakan. Hur ser man inte att rösten inte går ihop med hur munnen rör sig?

Samtidigt är det så laddat. Hur säger man på ett bra sätt till en vuxen människa att den missar hela principen när de inte orkar läsa undertexter?

Nu ska jag kolla klart på This is England. Jag måste erkänna att även jag har svårt för att höra vad de säger på den cockney-dialekten, haha. Fuckin ey!