Ski Trip Nostalgia

God morgon!

Just nu sitter jag i köket hemma hos pappa och Ewa. Päronen sitter koncentrerat och tittar på skidåkning medan jag dricker kaffe och slänger ett öga på TV:n med jämna mellanrum. Jag gillar faktiskt att titta på skidåkning. Det påminner mig om sportloven när vi var barn och åkte skidor i fjällen. Då var alltid VM i skidåkning på i bakgrunden medan vi satt i underställ med Nivea Ultra-glansigt ansikte och åt lunch. Jag minns de veckorna med så mycket glädje och lycka. Jag minns våfflor och varm choklad med vispad grädde. Jag minns skidskolan, afterski med liveband och kexchoklad. Jag minns pappa som hejade på oss och körde i vår takt i de gröna backarna trots att han kanske helst hade velat åka i de svarta backarna. Jag minns frihetskänslan när jag var så pass bra på det att jag kunde susa ner utan rädsla för att ramla. Jag minns när jag och kusinen badade i hotellpoolen och spelade ut hela scenen från Titanic när Jack och Rose hamnat i vattnet. Jag minns stelfrusna fingrar och ömma lårmuskler. Jag minns nypistade backar med knastrande snö. Det var tio år sedan jag stod på ett par skidor nu. Det känns som att jag är lite bitter varje vinter över att inte kunna åka iväg på skidsemester och ändå vore det så enkelt om man bara gjorde det. Samtidigt har jag prioriterat andra resor och de har inte varit fy skam de heller. Kanske nästa år då.

Gårdagskvällen var förresten precis sådär mysig och trevlig som den brukar vara när familjen väl samlas. Jag möttes av en lite 6-åring som kastade armarna om mina ben innan jag ens hunnit kliva in genom dörren, och lilla brorsdottern som skulle ”Täna”, vilket betydde träna på motionscykeln. Jag blir alldeles varm i hjärtat när de kommer och kryper upp hos mig och borrar in huvudet i min famn samtidigt som de ställer frågor som är svåra att svara på. Kärleken jag får från de två räcker och blir över för två veckor framåt. Fast jag hade gärna sluppit de där tråkiga serierna på Barnkanalen. Hur står föräldrar ut med att titta på sådant? Jag övertalade dem att se Atlantis i stället vilket de gillade. Tack och lov för Disney. Jag sov som sagt över här och tar det ganska lugnt idag, men ska väl bege mig tillbaka till Malmö så småningom. Det är kallt som tusan idag så jag är inte direkt lockad av att gå ut.

//I’m sitting in the kitchen at dad’s and Ewa’s place as I stayed over last night after the dinner with my brother and his family. The other two are watching a ski competition on TV and I’m drinking coffee while glancing at the TV from time to time. It reminds me of my childhood when we used to go skiing on the winter break in February. Those memories are so dear to me as it was one of my favourite weeks of the entire year. I remember hot cocoa with whipped cream, ice cold finger tips, live bands at the afterski, ski school, me and my cousin playing out the water scene from Titanic (I was Rose and she was Jack because I didn’t like going under water) and the perfectly groomed slopes with the morning sun reflecting the snow. Just thinking about it makes me a bit bitter about not having been able to go skiing for 10 years. That’s a decade. It must be like riding a bike, right? I hope so because next year I need to go on a ski trip, that’s for sure.

Last night was fun and I spent most of the night chasing my niece and nephew around the apartment, or we all cuddled up in a chair watching a TV show about a bear and a little annoying girl. How do parents stand watching that? Eventually I convinced them to see Atlantis instead. Thank god for Disney. I’m taking it easy today as I don’t have anything planned, but will eventually head back home to Malmö. It’s just one degree celsius outside so I’m not really in a hurry to leave the house.

Photos from Åre, Sweden in January 2008.