vintertrötthet & semesterplaner

Jag läste det här inlägget i morse inne på Sandra Beijers blogg och kände verkligen igen mig. Jag vet att jag borde aktivera mig, socialisera och hitta på roliga saker men jag orkar typ inte. Det enda jag har lust med just nu är att sova, se på serier och vara för mig själv. Min irritationströskel är lägre än Glocalnet och varje morgon eller eftermiddag när jag ska åka till/från jobbet så hoppas jag att jag inte ska stöta på någon jag känner vid busshållplatsen så jag kan fortsätta lyssna på musik och slippa prata. Vilket är så himla olikt mig för jag är en person med ett stort socialt behov. Det är bara så mycket vinter nu att jag måste kämpa för att hitta inspiration och motivation. Samtidigt har jag svårt för att vara selektiv med vad jag bör säga ja respektive nej till, vilket resulterar i att jag prioriterar sådant som bara gör mig stressad och utmattad. Dessutom är alla sjuka så jag går och bävar för att ännu en förkylning ta fäste i mitt sköra immunförsvar.

Däremot har jag bokat in lite trevliga aktiviteter med vänner i helgen för att inte sluta som en eremit med tvivelaktiga ovanor. Jag saknar att dricka drinkar, spana på folk och skratta så jag får ont i magen med vänner.

Det som däremot motiverar mig mest just nu är att jag om i mars åker ner till södra Spanien. Ni minns kanske att jag bokade en resa för ett par veckor sedan? Om mindre än två månader tar jag ett flyg ner till Costa del Sol och pappa och Ewas lägenhet som ligger några mil söder om Marbella. Bara jag kan se lite sol och värme i slutet av tunneln så kan jag nog klara mig genom de närmsta sju veckorna här hemma. Jag ser fram emot sovmorgnar, att läsa ut minst en bok, vindrickande och diskussioner om livet, att bli två toner brunare i ansiktet, tvinga iväg päronen på utflykt till någon mysig bergsby och få utöka mitt spanska ordförråd. Längtan är total.

Såhär ser det ut dit jag ska:

Mysigt va?

Här är några bilder från tidigare resor till Spanien.

Juni 2006 – alltså 12 år sedan! Då hade min farfar ett hus i ungefär samma område dit jag åkte med min dåvarande pojkvän och två vänner. Här är jag alltså 21 år gammal.

Barcelona, juli 2011. När jag hälsade på min syster som bodde där i tre månader.

Det kanske inte är badväder då förvisso men bara tanken på att kunna gå runt i en tunn jacka och ballerinaskor utan raggsockar får det att pirra till i hela kroppen. Nu ska jag äta middag och fortsätta med mitt Grey’s Anatomy-maraton.