En känsla jag inte skulle önska någon

Idag har jag tagit det lugnt hemma. Druckit kaffe och ätit lunch på gården. Läst min bok, svarat på några mail, skypat med Precious som åker tillbaka till Paris i morgon (så avundsjuk!), fixat med lite praktiska saker och surfat på Hemnet.

Vissa dagar känner jag mig inte så peppad på livet. Då vill jag helst sova, inte svara i telefon och bara dra runt hemma i mina skönaste kläder medan jag äter sådant jag tycker allra mest om utan att bry mig om vad det egentligen är jag stoppar i mig. Idag var en sådan dag. Jag antar att det bara är att acceptera att det går upp och ner. Livet är inte perfekt och kommer aldrig bli det. Idag orkade jag inte göra så mycket, vilket antagligen kommer från helgens sociala överstimulans. Då måste det få vara okej att ta ett steg tillbaka och ladda om. Jag älskar mina vänner och får så mycket positiv energi från dem, men jag har fått ett helt nytt behov av att vara för mig själv. För jag orkar inte alltid hålla energin och koncentrationen uppe en hel dag.

En depression går inte över på ett dygn, eller ens på en månad, men det har tagit tid för mig att acceptera. Samtidigt så har jag kommit så långt i jämförelse med hur jag mådde för några månader sedan. För första gången känner jag att jag kan prata och skriva om det utan att oroa mig för vad andra ska tycka. Det är egentligen synd att det fortfarande är svårt att prata öppet om psykisk ohälsa. Att en depression många gånger möts med oförståelse eller förutfattade meningar. Det är inte så att jag valt att må så som jag gjort. Bristen på livslust och självtvivlet jag hade när det var som värst vill jag aldrig mer känna. Det skulle jag inte önska någon. Jag längtar efter den dagen då jag kommer på mig själv att inte ens minnas sist jag kände av den där bottenlösa ångesten. Jag vet att den dagen kommer i sinom tid för jag tänker att bara jag har viljan så kommer kraften på köpet. Till dess så ska jag vara så snäll mot mig själv, och andra, som jag bara kan. Acceptera den jag är och älska mig själv trots mina brister.
För vem ska annars göra det?

Nu ska jag köra ett kort yogapass, sedan duscha och äta något litet till middag. Jag ska försöka att somna tidigt idag så att jag får en chans att vakna av mig själv i morgon. Det är skönt att sova på morgonen men också ganska fint att vakna tidigt och känna sig utvilad.