En massa förvirrat blaha

Jag kom precis hem från ännu ett event. Den här gången var det Clara som anordnade en trevlig sammankomst för att fira att hennes blogg Bossbloggen fyllde ett år. Jag talade i telefon med min kompis Stina på vägen dit och när jag stod på Pressbyrån med henne i lurarna och skrev ett grattis-kort så sa hon ”Jahaaa, är det bloggen som fyller ett år? Så hon har ett kalas för att fira sin blogg? Jag förstår mig inte på er värld, haha!”. Även om jag älskar mina vänner som inte bloggar, så är jag väldigt glad för att ha lärt känna personer som förstår ”min värld”. Till saken hör också att Clara lyckats väldigt bra med sin blogg på bara ett år, vilket faktiskt är ganska beundransvärt. Om jag bara hade 10% av hennes ambition och drivkraft så hade jag kanske gjort alla de där sakerna jag inte vågar göra.

På vägen hem funderade jag i två sekunder på att haka på erbjudandet från Jocke om att ta ett glas på Far i hatten, men jag var på tok för trött för att orka det. Vid ett tillfälle under Claras event stod jag och pratade med två trevliga tjejer, varav den ena verkade vara en riktigt driftig entreprenör och den andra jurist, och jag kände mig så socialt handikappad att jag i princip bara orkade svara med ”aha, intressant” eller ”okej, kul!”. Jag måste ha gett ett otroligt engagerande intryck… men ibland orkar jag verkligen inte driva konversationer och kommer inte på något bra att säga. Det är som att utbrändheten och depressionen satt en spärr hos mig och att jag bara är kapabel till en viss mängd kallprat och till slut inte orkar svara på frågan: ”jaha och vad gör du för något?”. Då blir jag osäker och sedan irriterad på mig själv för att jag inte är lika framåt och tar för mig som jag annars inte har haft problem med att göra. Plus att jag är så ovan och obekväm med att stå och prata om min blogg. Vad ska jag säga att jag skriver om? En jäkla massa förvirrat blaha?

I stället för att sitta på en bar ikväll så bestämde jag mig för att det får bli Netflix and chill. Jag pratade med en trevlig tjej ikväll om just Netflix och hon tipsade om att Buffy the Vampire Slayer finns att se, så det tänkte jag titta på. När jag cyklade förbi Willy’s för att handla så föll jag förresten direkt för ”sälja i sista minuten”-tricket och köpte på mig fyra vaniljhjärtan till halva priset. Jag är ganska nöjd ändå för de var lätt värda 10 kronor. Jag älskar vanlijhjärtan <3