En positiv realism

Satt för några timmar sedan vid gate A14 på Köpenhamns flygplats med en välbekant känsla i kroppen. Känslan av tacksamhet, kärlek och glädje. Lite hunger också kanske men det åtgärdades med en lussebulle från Pressbyrån i väskan. Ibland krävs det väldigt lite för att bli nöjd, så länge det finns en syn på perspektiv.

Det finns alltid saker i livet som tar bort udden av de positiva känslorna och lägger en negativ hinna över tillvaron, men de senaste åren har jag jobbat på att fokusera mer på det som är bra i livet för då blir allt så mycket lättare att hantera. Jag har nog mest lärt mig det från M, som är väldigt bra på att se livet från den ljusa sidan. Samtidigt är jag en realist som ser saker för vad det är och den kan vara en hårfin linje mellan realism och pessimism.

Hursomhelst. Jag befinner mig i Berlin och ska vara här till på söndag. På lördag hålls nämligen årets julfest för alla anställda på den företagsgrupp jag tillhör. Några av mina kollegor anländer i morgon och sen kommer resten på fredag, men jag ville passa på att ta en extra natt här för att träffa min kompis Huiyan som bor i Berlin. Sist vi sågs var för sju år sedan så det var verkligen på tiden. Vi skulle träffats förra sommaren när jag och M var här, men då blev hon sjuk. Ni som läst bloggen sedan Paris-tiden kanske minns henne? Vi jobbade i alla fall ihop när vi båda bodde där, sen fick hon jobb i Berlin och flyttade dit något halvår innan jag flyttade hem till Sverige.

Här kan du läsa om mitt senaste besök i Berlin 2016.

Jag ska byta om lite snabbt och sedan bege mig från hotellet för att möta upp med Huiyan efter hon slutat jobbet. Tänkte ha samma tröja i merinoull som på bilden och så örhängena med guldhjärtan som jag köpte på Bik Bok för ett tag sedan. Älskar dem. Varma lager på det för att inte frysa.