En rotlös och rastlös själ
Ibland kan jag läsa blogginlägg och känna som att det hade kunnat vara jag som skrev dem. Ni vet när någon sätter ord på just det man inte riktigt visste ännu att man tänkt. När jag läste ett inlägg hos Sandra, om längtan att uppleva nya platser och en ständig rastlöshet som gör det svårt att rota sig, så fick jag lust att sätta mina egna ord på det. För jag är precis likadan. Det är nästan så att det kryper i kroppen om jag inte får lov att boka en flygresa minst varannan månad. Vare sig det är för att besöka en vän över en helg eller för att åka iväg längre bort och under en längre tid.
Jag försökte tänka efter när det startade. När jag började söka mig utanför Sveriges gränser. Jag menar, vi har alltid rest i vår familj och intresset för det kommer från mina föräldrar som tog med oss på utlandsresor bortom charterparadisen. Mamma jobbade på SAS innan de bestämde att hon skulle vara hemma med oss barn, och brukade berätta för oss om Hong Kong, Istanbul (på den tiden då Turkiet inte tillhörde EU men ändå var en säker plats att åka till), Östberlin och Frankrike. För det var från henne min längtan till det landet väcktes. Pappa jobbade som inköpare av tobak och genom hela min uppväxt var han iväg på resor till Afrika, USA och Asien. När mina föräldrar gifte sig åkte de på smekmånad jorden runt till Hawaii, LA, New York och Kina. Så mina föräldrar ville att vi skulle uppleva någonting mer än att spela Nintendo i TV-soffan (vi hade för övrigt inga TV-spel alls) eller dega på en Bamse-klubb på Kanarieöarna med ungar som till 90% är skandinaver. Inte för att vi reste på äventyrsresor, men det var aldrig de där ”all inclusive”-platserna eller charterresor till turistparadis. Vi åkte på utflykter i Grekland, bilade längs USA:s östkust, reste med tåg i Frankrike och min första utlandsresa var innan jag ens hade lärt mig krypa.
Efter gymnasiet ville jag egentligen resa iväg och pratade redan då om att en dag bo i Paris. Jag hade varit i Frankrike tre gånger med mamma och det faktum att hon pratade franska (min mamma talar fyra språk, vilket jag tycker är ganska beundransvärt) gjorde att jag ville lära mig det jag med. Såhär i efterhand kan jag nästan inte tänka mig hur mitt liv hade varit om jag inte hade flyttat utomlands, lärt mig att prata franska flytande och breddat mina vyer. Samtidigt har det gjort att jag har svårt för att vara för länge på en och samma plats. Det var som en vän sa till mig nyligen. ”Christine, jag tror inte att du är den som rotar dig. Du är en sökare. Det är bara att gilla läget.” Det stämmer kanske. Jag vill känna att jag alltid lever, utvecklas och lär mig. Allt det där kommer av resor och av att uppleva det som jag inte har möjlighet att uppleva inom Sveriges trygga gränser.
Tror ni att jag är nöjd ännu? Långt ifrån. Det finns så många platser i världen som jag vill se. Flygbiljetter som är värda så mycket mer än en plasma-TV, en 30 000-kronors designväska eller ett perfekt inrett hem. Kulturkrockar som får mig att skratta, människor som får mig att le och fantastiska platser som sprider ett lyckorus genom hela min kropp. Nästa gång jag reser så hoppas jag att det blir en längre resa. Längre bort. Det längtar jag efter med hela min rastlösa kropp och själ.
No Comments
Johanna Utterberg
Riktigt härligt inlägg tycker jag och vad jag känner igen mig i det där med att ha en familj som tog en bortom turisternas all-inclusive, är så tacksam för det! Reste jorden runt ensam när jag var 19 år, det hade varit min stora dröm så länge jag kunde minnas och det är det absolut häftigaste jag har gjort! 😊
Katya
Haha det händer mig också alltid 😉 det är de härliga med bloggar ! 😊
Ramona
Vilket härligt inlägg att läsa 😊 Tänk så olika man kan vara. Jag är inte mycket för att resa förutom inom Sveriges gränser 😉 Älskar att vara hemma. Underbart att se olika ställen runtom i världen, finns ju en hel del att upptäcka. Kram och ha en fin dag
Kameratrollet
Att passa på att resa och uppleva omvärlden tycker jag helt klart att man ska göra innan det är försent.
Frida
Jag känner igen mig i det där med, har alltid varit rastlös och vill se nytt. Jag hade bara varit i Sverige ett par veckor efter att ha kommit hem från Vietnam när jag bestämde mig för att packa mina väskor och flytta till Malta istället, fem dagar senare så bodde jag här 😊
christinestories
Wow, vad häftigt! Modigt livsval måste jag säga. Men jag kan förstå varför du ville iväg igen. Om det inte känns rätt på platsen man är på så ska man inte stanna kvar 😊 Var i Sverige kommer du ifrån?
christinestories
Ja det är ett som är säkert 😊
christinestories
Ja alla är vi olika och tur är väl det 😊 Det är ju bra att några håller ställningen här dessutom! Men ja, det finns mycket att upptäcka. Kram på dig
christinestories
Ja precis!
christinestories
Vad coolt! Vart åkte du då?
teruko
Tror många känner igen sig i den känsla du beskriver. En längtan till något annat, att få se något mer av världen. Som tur är går det att kombinera med ett ”Svensonliv” (försörjning är ju i de flesta fall en nödvändig komponent…). Delar man intresset med den man lever tillsammans med, är inte en familj något hinder heller, så det blir aldrig ”för sent” av den orsaken. Tvärtom, gemensamma upplevelser av andra kulturer och miljöer blir ett extra kitt. Vi återvänder sällan från en resa utan att ha planer på en ny. Det är som du säger underbart. Livet blir det äventyr man gör det till! Underbara foton som alltid. Gibraltar på sista bilden?
christinestories
Ja absolut har du rätt, och alla lever vi olika liv. Det är jättefint tycker jag att du och din man delar det intresset för resor. Precis, det är Gibraltar!
Louise
Oj vad jag känner igen mig! Den konstanta rastlösheten och jakten på något nytt. Önskar ibland att jag skulle ”nöja mig” men inser snabbt att jag inte skulle vilja byta bort den där hungern.
christinestories
Nej den finns ju där som en del av ens person 😊
Sandra
Men så fint skrivet! Känns som att vi har mycket gemensamt, min mamma pratar massor av språk och jag hade aldrig tv-spel haha! Resor är det enda jag lägger pengar på! Tack för länken också! Så snällt!
christinestories
Åh tack söta du <3 Och vad roligt att det är så! Samma här ju. Och mat, haha.
Du kan kalla mig vad du vill
Vet inte om du kommer svara på detta….Jag var 21 år när jag första gången flyttade hemifrån till USA, helt ensam. Det var då denna rotlösheten inom mig började. Idag är jag 31 år gammal och har sett hela världen. Jag är precis som du, en sökare. Jag tröttnar väldigt fort och har snart bott överallt i Sverige likaså. Jag tror innerst inne att jag inte vill leva i Sverige utan utomlands men det är svårt och mkt byråkrati bakom det. Men samtidigt finner jag denna rotlöshet som jobbig. Vill slå mig ner, vill vara som alla andra. Vill skaffa mig en bostad, vill tvinga mig till att jag måste slå mig ner och inte ge mig iväg hela tiden men är rädd för att jag kommer misslyckas. Ibland önskar jag att man inte vore så komplicerad. Kunde vara som alla andra och bara acceptera livet som det är men jag kan inte det… Det är som om jag måste hinna se hela världen och uppleva allt som det går att uppleva. Den enda gången i mitt liv som denna rotlösheten inte gjort sig speciellt påmind har varit när jag varit i relationer. Då är jag lugn. Som om jag hittat min plats. När jag sen blivit singel har detta påbörjats återigen. Jag kanske aldrig hittar mitt hem, jag kanske alltid kommer flytta runt men jag hoppas att jag en dag finner ro. Att jag inom mig hittar det jag söker efter, vad det nu är. Det är meningen med mitt liv och ditt likaså.