Ett hem och ett organiserat kaos

Jag hittade ett inlägg bland utkasten jag glömt bort helt och hållet. M tog den här bilden en av dagarna mellan jul och nyår när jag stod i köket och lagade mat. Vårt vardagsrum var onekligen en gemytlig plats under julveckorna. Det var då jag tydligen kom att tänka på det jag skrev om i texten nedan.

Ibland slår det mig hur synkade vi är hemma. Medan jag häller olja i pannan och skär upp champinjoner städar han undan (det är oftast jag som stökar ner och M som städar upp efter mig – är du den som orsakar kaos i köket när du lagar mat eller den som parallellt med matlagningen städar undan?) och river parmesan. När baconen börjar fräsa sätter han igång fläkten i farten, medan jag lägger i spagetti i pastavattnet. Innan jag hunnit stänga av fläkten och lägga upp pastan på tallriken är bordet dukat och ljusen tända. Sedan städar han säkert undan lite mer utan att jag lägger märke till det. De flesta gånger passerar allt det där mig obemärkt men vi har från första början varit väldigt samspelta i hemmet. Även om vi haft våra konflikter om vem som faktiskt gör vad och vidare man behöver bekräfta den andras bedrifter eller inte när det kommer till hemsysslor.

Sedan har vi våra respektive områden som var och en nästan alltid gör. M fixar källsorteringen och vardagsstädar ytor mer än jag. Eftersom att vi har städare två gånger i månaden brukar jag ibland dammsuga mellan gångerna men det är för övrigt en relationsräddare att slippa bråka om vems tur det är att storstäda.
Tvätten sköter jag nio av tio gånger av den enkla anledningen att vi har alldeles för olika inställning till hur kläder ska tvättas. M köper bara kläder som kan ”slitas och slängas” och blandas i en enda stor fyrtiogradig maskin, men det fungerar inte för mina ulltröjor, ömtåliga viskosklänningar och sidenlinnen. Jag vet inte om det är en killgrej att typ hänga upp skjortor i en knölig hög så att de skrynklar sig?

Detta är för övrigt fullt oförståeligt med tanke på vilken totalt kompetent, strukturerad och ordningsam människa jag bor med. Städas det så städas det till perfektion och det finns ingenting som heter ”oavslutade projekt” eller ”lösa tidsplaner” för den mannen. Själv har jag tusen oavslutade projekt medan min garderob är noggrant organiserad i färgordning. Vi var inte heller helt överens om glitterband ska slängas på granen eller hängas enkilt och ordentligt på varje gren (jag är team: ”slänga på”). Men jag antar att man har sina säregna organiserade områden. För att det ska råda ordning på en plats behöver det kanske vara kaos på en annan.

Igår städade vi ut julen. Granen gav en mysigt intryck tills att barren började falla ner utan att vi ens var i närheten av den. Jag fick liksom nog när jag tittade på TV och hörde hur det rasslade till på parketten. Jag älskar julpynt och kör verkligen fullt ut på dekorationerna, men när det nya året börjat vill jag vända blad och starta om med ett nytt kapitel. Vi har några ljusslingor kvar och när skymningen kommer badar lägenheten i dunkelt skimmer från levande ljus, men allt juligt åker ner i förrådet. Då slog det mig igen hur bra vi samarbetar. Tjoff! sa det och så var lägenheten fri från barr och hade fått sig en extra omgång med trasor och dammsugare.

När jag ändå är igång bjuds här på en liten insyn på vårt hem en ce moment. Jag flyttade runt lite möbler i vardagsrummet bara för att skapa mer luft och en skönare atmosfär. Tycker att det blev bra.

• 

• 

Piedestalen i mörkt trä fann vi under vår senaste loppisrunda. 195 spänn kostade den vilket jag tyckte var ett rimligt pris för en möbel jag letat efter i flera år. Porslinselefanten är Mattias, vet inte om han köpte den på någon resa eller om även det är ett loppisfynd. Tavlan med det svartvita fotot är taget på Long Street i Kapstaden, och fotografen är vår vän Gideon som är sydafrikan. Den satt redan på väggen när jag flyttade in men ni kan ju tänka er varför den blivit speciell även för mig. Monsteran var totaldöd i våras men M gav inte upp om rötterna och visade växtskills som jag inte trodde att han hade. Sedan växte plantan till sig under sommaren och nu lever den och frodas i allra högsta grad. Tur att vi inte slängde den!

• 

• 

Det svarta bordet hade jag i mitt rum från att jag var tonåring, sedan har det följt med mig genom åren. Vet inte riktigt var jag ska placera det så det får stå i matsalen tills vidare. Nu ser jag för övrigt att M har ställt ett jättefult tetrapaket med dansk glögg på drinkvagnen. Det är un peu malplacé där tycker jag.

Nu tycker vederbörande att jag ska laga middag så jag får väl göra det. Matlagningsinspirationen flödar inte direkt dessa januaridagar, men jag kommer väl på någonting.