Ett vägskäl
Ibland står man där vid vägskälet. Man undrar, ”vilken väg ska jag ta för att finna det jag söker?”. Leder den ena vägen till något nytt och bättre eller borde jag ta den andra och hoppas på att även om jag kommer tillbaka på samma ställe så blir det bra ändå till slut? Kan gamla vanor ändras eller borde jag inse att det nog är för sent? Att det aldrig kommer bli som som jag vill ha det?
Jag är vid det vägskälet just nu. Jag tror inte jag varit såhär förvirrad på länge. Vilket val gör mig lycklig? Jag vet inte svaret på det och jag är rädd för att ta chansen. Kanske är det en stor risk som bara kommer göra mig själv och andra illa. Eller så är det det jag måste göra för att undvika det onda i det långa loppet. Men jag kan inte tänka mig att gå den vägen. Det känns som en omöjlighet att ens se mig gå den vägen.
Jag vet varken ut eller in. Hjärtat gör ont. Huvudet snurrar av tankar.
För att rensa tankarna drar jag ut på en springtur. Sen ska jag måla naglarna, för fina naglar gör mig i alla fall lite mer glad och positiv.
No Comments
Sarah
Usch, sådana vägskäl är fruktansvärda! Mängden ångest och magont de kan bidra med är helt ofattbar. Hoppas du lyckas fatta ett beslut som du kan känna dig nöjd med! Eftersom jag inte vet vad det gäller häver jag ur mig en klyscha (det är den jag försvarat mina egna val med på sista tiden) – man ångrar inte det man har gjort, utan det man inte gjorde.
Sofia
Vet hur det känns och det är inte kul. Allt jag kan säga är att jag hoppas att du finner rätt väg och att den tar dig på fantastiska äventyr!
Och måla naglarna nu, fina naglar blir man som du säger alltid glad av =)
Ellinor
Jag känner precis det samma. Vissa beslut är svåra att fatta. Hjärtat säger en sak, förnuftet en annan.
Gör som du och ger mig ut på en springtur.
À bientôt!