Fattig men priviligerad

Just nu är livet inte så lattjo. A-kassan bråkar med mig (vissa myndighetspersoner borde lära sig vad MEDMÄNSKLIGHET och EMPATI är för något) när jag egentligen bara försöker vara ärlig och göra rätt för mig. Så blir det ändå fel och nu sitter jag här på pottkanten på väg att trilla ner i pisset. Det känns ovärdigt men just denna månaden funderar jag över att donera min ena njure, sälja använda trosor på internet (det är tydligen en ganska lukrativ marknad) eller knacka på hos grannarna och fråga efter pantflaskor för att få ihop tillräckligt med cash för att betala mina räkningar. SÅ pank är jag.  Min lön betalas ut en månad i efterskott och det gick tydligen inte ihop med att a-kassan betalas ut i slutet av månaden. VARFÖR ska man ens få betalt i slutet på november för oktober månad? Det är orimligt.

Det är inte första gången jag tvingas leta efter ören i varenda ficka (jag har både varit student och bott i Paris på en låg budget), men det här är nog min absoluta low point. Om det inte vore för min helt underbara familj och världens bästa och mest generösa vänner så skulle jag ha ruttnat i min ensamhet under en bro någonstans, tuggandes på regnskadade knäckebröd från en soptunna utanför Lidl. Jag är dem evigt tacksam.

Perioder som denna gör mig extra ödmjuk inför just pengar och hur enkelt det är att hamna utanför samhället utan något skyddsnät. Jag är priviligerad för jag har familj och vänner som ställer upp när det är knapert på bankkontot, en lägenhet, hälsan i behåll (förutom nu när jag håller på att hosta ut mina lungor), inga barn att försörja, inga skulder à la Lyxfällan (min värsta mardröm!) och en utbildning. Det finns de som har det betydligt värre, och jag skriver inte detta för att ni ska tycka synd om mig. Jag skriver det för att kanske finns det någon som kan relatera till detta. Jag upprepar mitt motto i huvudet – ”Det löser sig, det gör det alltid, det kommer fixa sig till slut” – och håller ögonen på målet.

Jag hade stora planer på att jobba idag, men tyvärr mår jag fortfarande ganska dåligt. Sammanlagt sov jag nog inte mer än fyra-fem timmar inatt på grund av hostan. Usch vad det tog emot att ringa och sjukanmäla mig en dag till. Dels för att jag förlorar en massa pengar och dels för att jag helt ärligt verkligen hade sett fram emot att jobba. Men det hade inte gått. Nu ska jag sova bort det här förbannade förkylningen.

PS, jag vet att jag glömt att sammanställa de där braiga tipsen till er. Jag har så dåligt samvete för det! Förlåt!! Jag har bara inte haft någon ork till det. Ska göra det så fort jag kan <3