Finn fem fel

Hej mina vänner. Hur mår ni denna måndagskväll? Är ni i karantän eller lever ni ungefär som vanligt? Själv märker jag att jag mer och mer föredrar att hålla mig hemma. Det känns konstigt att gå utomhus eller i butiker. Jag håller andan om någon går för nära som om jag riskerar att andas in ett livsfarligt virus som dödar allt i dess väg. Det är konstigt vad sådana här händelser gör med ens hjärna.

Dessutom vet jag inte om det är stressen från Coronavirusets framfart som gör människor mer eller mindre osympatiska eller om vissa bara har en taskig personlighet och att jag haft oturen att stöta på några av dem de senaste dagarna. Som till exempel i lördags när jag och mamma satt och fikade på Folk & Rock. Vi satte oss så att vi hade en tom stol på var sida eftersom att stolarna står ganska tätt på deras uteservering. Min mamma tillhör ingen riskgrupp men är trots allt snart 72 år gammal så det är ju bäst att hålla sig på det säkra. Hursomhelst så frågade en kille om det var ledigt bredvid mamma, varpå hon sa vänligt men ärligt att hon helst inte vill att han sätter sig så nära (stolarna stod med ungefär 10 cm avstånd och det satt även en annan person på stolen till höger om den som var ledig). Då blev han tyvärr kränkt och muttrade otrevligt någonting i stil med ”fan vad folk överdriver med corona” innan han slängde ut sig att ”hon som tillhör en riskgrupp borde vara hemma” och lade sedan till ”du måste ha ett väldigt tråkigt liv”. Lyckligtvis är min mamma inte den som tar illa vid sig av sådant som random idioter vräker ut sig. Hennes kommentar var ”Jag borde ha sagt att om det inte vore för Corona så hade du gärna fått sitta i mitt knä”, och sedan skrattade hon åt sitt eget skämt. Jag blev mest bara ställd av hans beteende så jag hann inte ge svar på tal, vilket jag störde mig på sedan.

Även idag råkade jag ut för två personer som betedde sig mer eller mindre defensivt. Först så var det en kille som gick med en hund som inte var kopplad. Den var ganska stor och han verkade inte direkt ha pli på den för jag hoppade till när den sprang förbi mig. Jag vände mig om och sa ”du kanske ska ha koppel på din hund”, då svarade han ”vad fan blandar du dig för?”, och då ser jag att han är en sådan där ”förorten-snubbe” med mörk blick och säkert en fällkniv i fickan som man nog inte ska tjafsa med men försöker ändå keep my cool. Det går väl säkert lite sisådär. Jag svarar att jag inte blandar mig (vilket jag ju gjorde så jag borde kanske ha varit lite mer konsekvent), men att man ska hålla hundar kopplade ute bland folk. ”Säger vem?”, frågar han och trots att jag inser att det är ett hopplöst fall så svarar jag (någorlunda) självsäkert; ”Lagen”. Fast han lär inte vara den som håller sig uppdaterad på de olika paragraferna i Tillsynslagen så jag spände bara ögonen i honom och gick därifrån. Det knyter sig lite i magen när jag tänker på alla ungar jag stött på när jag vikarierade på problemskolorna i Malmö som om några år med största sannolikhet kommer hamna precis där den där killen är. Fullkomligt blåsta och utan några bra förebilder.

Oj, detta blir en lång redogörelse. Jag har full förståelse för den som bara skummar genom detta, men samhällsrevoltören inom mig måste vädra ut frustrationen.
Tredje personen som tog ut sin passiva aggressivitet på mig var en tjej i kassan på H&M. Jag skulle byta en bikinitopp och hade köpt ett par shorts som var felmärkta på prislappen, och online kostade de mindre än jag hade betalat. Jag hann knappt förklara innan hon blev otrevlig och anklagande i tonen, och verkade inte ens vilja lyssna på mig. Det kändes lite som att jag befann mig i samma situation fast i Paris, haha! Eftersom att hon var så oresonligt bad jag henne kalla på en ansvarig som även hon var ganska kylig. Nu visade det sig att det var fel gröna nyans och att det var ett mörkare par som var på rea, så jag fick ju erkänna mitt misstag och bad om ursäkt för att jag tagit fel, men jag förstår inte varför de måste vara så defensiva när jag inte var annat än tillmötesgående och trevlig mot dem. Det kändes nästan lite som att den yngre tjejen blev sur och blandade in sina egna känslor i det hela. Men jag vet inte hur hennes dag hade sett ut. De två killarna hade nog bara en taskig personlighet men tjejen i kassan verkade mest bara ha haft en taskig dag. Kanske är det sant att stressen och pressen från Corona-krisen tar fram våra sämsta sidor? NÅGONS fel måste det ju vara, eller?

Det märks ju tyvärr på sociala medier också, även om jag försöker undvika dem där bitska kommentarer haglar, där alla blir beskyllda för något oavsett hur de väljer att göra.

Nej nu stoppar jag här. Ni har nog med redaktionellt gnäll att läsa tills vidare. Jag ska dricka te och se på någon av de fem serierna jag börjat på senaste veckorna. Jag har beslutsångest och vet inte vilken jag ska fokusera på. Ni hör ju hur svårt jag har det nu. The struggle is real.

Vi hörs snart! Ta hand om er <3