Follow me to Èze Village
Tänk att det redan gått över en månad sedan jag strosade runt i dessa gränder uppe i bergsbyn Èze Village. Det känns inte som att det var så länge sedan. När jag tittar på bilderna så tänker jag att det lika gärna hade kunnat vara för någon vecka sedan. Minnet känns fortfarande så färskt. Jag kan nästan känna doften av blommorna som hängde ner längs husfasaderna och den varma brisen från havet. Just nu drömmer jag mig tillbaka dit och tänkte att jag skulle dela med mig av lite bilder från min eftermiddag där.
Häng på!
//Follow me on a day when I went to the French mountain village Èze, located a few hundred meters above the Mediterranean Sea.
Till slut kom jag fram hit, till Èze-sur-Mer. Detta var dock inte min slutdestination utan här fick jag reda på att för att ta sig till byn uppe på berget så var man tvungen att ta en buss. Som skulle avgå om 40 minuter… //This is what I arrived to. The next bus that was going to take me up the hill was leaving in 40 min though…
Efter en nervkittlande bussresa på smala bergsvägar och med endast rangliga staket som skiljde oss från att störta ner för stup, klev jag lättad av bussen några hundra meter ovanför havsytan. Jag var framme i Èze Village! //After a nerv-wrecking bus ride on narrow hill roads with nothing between the bus and a deep steep, I arrived here.
Jag träffade killen till vänster i bild nere vid bussen och fick sällskap på vägen upp. Han skulle sätta upp en massa posters och arbetade i sann fransk ”effektiv” anda, med ciggen i ena handen och ett lamt försök att sätta upp affischerna i den andra. Jag hade ingen lust att vänta, så jag ursäktade mig och begav mig upp på egen hand. //I met the guy on the left while looking for information about getting up to the village, and he joined me. Since he took forever hanging up posters everywhere, I decided to walk up on my own.
Efter ett tag började jag bli sugen på kaffe och mina stackars fötter behövde få vila sig lite. På jakt efter ett kafé hamnade jag här. På ett hotells privata terrass. Tänk vad man kan få uppleva om man inte alltid lever efter reglerna. //After a while I was craving for coffee and to sit down and rest my poor feet. I stumbled upon this private hotel terrace. Isn’t it amazing?
Vid bordet bredvid satt tre amerikaner som var på kryssning i medelhavet. Himla trevliga människor. En av dem tog den här fina bilden på mig. Kan man vara annat än glad när man får fika med en sådan utsikt? //To be honest, I think I payed for the view rather than the coffee. Or what do you guys think? I really nice group of Americans were sitting next to me and we started talking. One of them took this picture of me.
När jag kom tillbaka ner till byn igen så tog jag ett dopp i havet, vilket jag skrev om för ett tag sedan. Ni hittar inlägget HÄR. Efter doppet så åkte jag bort till Saint-Jean-Cap-Ferrat, men det får bli ett annat inlägg.
Jag kan verkligen rekommendera ett besök till Èze, och jag kommer definitivt försöka åka tillbaka en dag. Ett tips är att det går en direktbuss från Nice upp till byn. Hade jag vetat det så hade jag nog gjort så från början och sedan avslutat nere vid stranden.
//When I came back down, I went for a swim in the ocean and you can find the blog post about the beach HERE.
No Comments
Ia
Var där för ett år sen, kul att se dina bilder då jag bara tog någon enstaka på utsikten där uppe. Men nu minns jag mer hur det såg ut haha!
teruko
Nostalgi, gammal och ny, att se dina fina foton. Var i Eze village första gången på 60-talet (ditförd per bil av en stilig stenrik fransman…) och andra gången med min man, för ca 4 år sedan, per direktbussen från Nice som du nämner. Det är verkligen en hänförande – och konditionskrävande -upplevelse!
Lina
Gud så vackert!
christinestories
Vad bra att jag kunde ta fram en bild ur minnet 😊