Forever Young

I söndags fyllde jag år. Trettiofyra år närmare bestämt. Är det meningen att jag ska vara vuxen nu? Äh, jag vet inte. Någon som minns när man som 20+ pratade om ”vuxenpoäng”? Då var ICA-kort, körkort, bostadsrätt, barn och veckohandling punkterna att bocka av på listan. Nu när jag är 34 hade jag nog hellre sluppit alla de där vuxengrejerna. Att gå och handla mat efter en lång dag på jobbet för att kylen ekar tom och sedan ställa sig framför spisen och laga mat medan jag röjer upp disken från de senaste dagarnas middagar samt stressbetalar månadens räkningar som tydligen är tre dagar försenade är ju inte speciellt lattjo lajban direkt. Inte heller är det särskilt kul (tycker i alla fall jag) att tillbringa en av två lediga dagar i veckan med att städa och tvätta. Den delen av att vara vuxen kan jag gärna vara utan.

Fast så finns det ju fördelar också. Som att äta godis innan maten, titta på barnförbjudna filmer eller åka på härliga weekendresor. Sedan tycker jag att man alltid ska ha sitt barnasinne kvar. Det är som min kollega sa idag: ”Jag kommer aldrig bli för gammal för att leka”. Tänk så tråkigt för de som tar livet på så stort allvar att de inte vågar vara lekfulla? Nej så skulle inte jag vilja leva. Man blir inte äldre än man gör sig. Så tänker jag. Det passade ju ganska bra att ha det här ”Forever young”-armbandet på mig på min födelsedag. Det fick jag på en annan födelsedag för flera år sedan av min dåvarande svåger och hans fru. Det översta armbandet har jag fått av mamma.

Jag är så himla himla trött just nu. Varken motivationen eller inspirationen är närvarande, men jag gissar att det dels beror på vädret och del på att jag haft några ganska intensiva dagar utan någon tid för mig själv. När jag känner mig såhär urlakad, ofokuserad och utmattad måste jag verkligen bromsa och ladda batterierna innan det går för långt åt fel håll. Så nu ska jag stänga ner all elektronik och lägga mig och läsa en stund, sedan försöka somna tidigt.