Från fest till lek

Jag ser ut som att jag blivit ertappad med någonting på denna bilden. Dessutom är jag väldigt lik min kära mor, vilket även pappa bekräftade idag. Det cirkulerade en polaroidkamera igår på festen och så fick alla skriva eller rita någonting på en vit målarduk. Sådant måste vara så himla kul att ha som minne. Jag träffade en massa trevligt folk och jag gillar att det var så avslappnat och inte de där stela frågorna ”Jaha, vad jobbar du med?”. Alla liksom gled in på konstiga ämnen och skrattade åt diverse anekdoter. Personer som vågar bjuda på sig själva är underbart. Det var länge sedan jag skrattade så mycket på en fest.

Idag vaknade jag lite för tidigt och sedan skulle jag hem till syrran dit en stor del av familjen skulle samlas för fika. Från början skulle bara pappa och Ewa komma, men även min bror Johan och hans fru Rebecca kom förbi med mina brorsbarn Melvin, som är 7 år, och Sally, 4 år. Pappa och Ewa har sålt sin lägenhet i Landskrona och flyttar ner till Spanien på heltid, så det var nog sista gången vi sågs innan jul. Det blir mer stor sannolikhet delvis julfirande på spansk mark. Inte mig emot om man säger så. Nu måste jag bara få ledigt i mellandagarna. Det här året är ganska optimalt just för av den anledningen. Alla röda dagar hamnar på vardagar.
När päronen kilade vidare för att hämta nycklarna till sitt airbnb (de är ”hemlösa” innan de flyger till Malaga nästa helg), så körde vi 800 meter hem till mamma. Jag, syrran och mamsen bor som i en triangel med ungefär en kilometers avstånd till varandra. Förutom att vi blev serverade lunch så blev jag även hänsynslöst (detta är ändå ett milt ordval) kittlad under fötterna av min brorson, dissad av min brorsdotter (helt plötsligt så var den andra fastern roligare att hänga med) och så lärde jag mig hur man leker leken; ”Vara en drake som låtsas sova och sedan vaknar upp och ska försöka nå de små barnen men ändå inte får lov att nå dem”. Den var en väldigt invecklad lek utan några konsekventa regler, förutom att de alltid var till barnens fördel.

Jag är medveten om att detta kommer förändras senare, men jag älskar att de små liven är så gosiga och kramiga. Det är fint att de känner sig trygga med oss andra trots att vi inte träffas så ofta. Ibland vill jag liksom inte släppa dem utan hålla fast dem i mina armar och skydda dem från världens all ondo. Det måste kännas ännu mer så som förälder.

När jag kom hem var jag så trött att jag sov i tre timmar. Det var väl den sömnen jag egentligen hade behövt under helgen. Jag har typ ingen mat hemma så det får bli breakfast for dinner. I morgon är en lång dag på jobbet så jag hoppas verkligen att jag lyckas somna sen.