Fredag på olika sätt

Det kändes som en måndag när jag vaknade i morse. Alla dessa röda dagar gör mig förvirrad om vilken veckodag det är. Jag sov så dåligt i natt dessutom. Vid tre tillfällen vaknade jag upp alldeles kallsvettig och fick byta kläder. De senaste dagarna har jag känt av symptom från när jag blev utbränd, så nu försöker jag minimera stressen så gott det går. Det är i alla fall skönt att det inte är måndag utan fredag och att två lediga dagar väntar mig. En kompis ville träffas ikväll men jag behöver tid för mig själv för de kommande dagarna kommer bli ganska intensiva med besök från syster, loppisförsäljning, födelsedagsfirande och styrelsemöte. Så jag tänker handla något gott och magkatarr-vänligt till middag efter jobbet, sedan bara ta det lugnt hemma hela kvällen.

Vanligtvis – när jag inte är socialt utmattad och lider av stresssymptom – gillar jag att göra någonting socialt och festligt på fredagkvällen för då känns helgen längre (förutom idag då när jag bara vi raka vägen hem och titta på The World’s most Extraordinary Homes på Netflix). Om jag mot förmodan skulle vakna upp lite seg dagen efter så gör det inte så mycket när jag ändå har två dagars vila framför mig, snarare än om man går ut på lördagen och sedan vaknar trött med söndagsångest.

Som en fredag för några veckor sedan när jag och Daniela bestämde oss för att ta på oss våra nya finskor för en kväll på stan. Vi hängde lite hos mig och lyssnade på R&B från det kära milleniumskiftet (Ni vet den den här gamla klassikern, eller denna), och nostalgi från första året på gymnasiet för min del.

Efter det begav vi oss till baren Julie som ligger på Gamla Väster. Det var en mysig lokal och vinet var gott, men jag tyckte att det var lite snålt med en liten assiett med typ tre små ostar för 150 kronor. Inte ens bröd bjöds det på utan det fick man köpa till. Detta upplever jag som ganska typiskt för alla dessa hipsterställen som poppat upp i Malmö senaste åren. Det serveras små, pretentiösa ”mellanrätter” som inte känns så prisvärda. Jag vill inte ha en blomma på min mat med en portion som kostar 150 kronor och passar en 7-årings matbehov. Likadant med drinkarna och vinerna. Dyrt, dyrt, dyrt.

Så vi skippade osttallriken och när de stängde gick vi några kvarter bort och satte oss på Gustavino. Där beställde vi in deras kopiösa ost- och charktallrik medan vi diskuterade världen, livet och drömmar.

Jag är så glad för denna vän som nästan känns lite som en familjemedlem. Det är som om vi var systrar i ett tidigare liv.

Med det önskar jag dig som läser detta en skön start på helgen. Kram! ❤️