Gelato vid havet en varm höstkväll

De senaste veckorna har jag mestadels begett mig raka vägen hem till hemmets trygga och varma vrå. för att vädret inte lockat till någonting annat. Igår däremot, då sken solen och temperaturen hade åter igen letat sig upp över 15-graderssträcket. Du som läst den här bloggen länge vet hur mycket jag predikar om att vardagsnjuta. Att inte bara leva för helgen utan att hitta sådant som gör livet lite härligare, roligare och mysigare även måndag till torsdag. Så det försöker jag göra så ofta jag kan.

Efter lite förberedelse inför morgondagens lektioner, steg jag ut ur porten och drog in frisk luft i lungorna. Kände hur underbart det är att leva en dag som denna (låt mig hållas nu, jag försöker addera lite skönlitterär förmätenhet till texten) varefter jag promenerade den knappa kilometern till busshållplatsen, med solens värmande strålar i ansiktet. Sedan tog jag bussen raka vägen ut till Västra Hamnen. Jag fick i och för sig byta tre gånger, eftersom att de håller på med vägarbeten där ute, men det är det värt när belöningen består av en strut med alldeles, alldeles underbar gelato.

Där satt jag i någon timme och tänkte att ”jag behöver kanske inte terapi trots allt för jag har det här”. Det kommer jag glömma bort i januari, när jag inte har det där utan mest är bitter på livet för att vintern aldrig tar slut.

Precis när solnedgången kastade ett rosaskimrande sken på vattnet, sjönk temperaturen drastiskt och jag skyndade mig till bussen för att åka hem. Sensommarvärme på dagarna i mitten på oktober innebär tyvärr att både morgnar och kvällar är riktigt kyliga.

Såhär såg det ut nära där jag bor. En himmel med sockervadds-rosa stackmoln.

När jag kom hem tog jag en varm dusch, värmde på lite rester från gårdagens middag och såg på serien ”Vår tid är nu”. Det är en svensk dramaserie som jag fastnat för. Nu kan jag inte sluta titta och måste verkligen använda självdisciplin för att inte bara klicka på nästa avsnitt när klockan börjar bli för mycket.

Den här dagen har gått lite upp och ner. Sista timmen struntade jag inte ordinarie planering och så tillbringade vi en timme med att berätta anekdoter om busstreck, pinsamma historier och saker vi gjort för att reta våra syskon. Jag tror att det var den roligaste lektionen hittills. Jag skulle haft ett möte med en förälder men personen dök aldrig upp, så nu ska jag packa ihop och åka hem till min kusin för gosa med den nya lilla bebisen Abbe.