God put a smile upon your face

Det här med att skriva på bloggen varje dag har gått sådär de senaste veckorna, men någonting oväntat dök upp i synfältet som jag hellre har velat lägga tid på än att sitta framför datorn. Någonting oväntat men väldigt välkommet. Nästan så att det är lite för bra för att vara sant. Jag ska berätta mer om detta någonting snart. Det lovar jag.

Helgen var exakt som en helg ska vara. Jag drack gott vin, lagade mat till skön musik, åt långa frukostar med tända ljus, promenerade i eftermiddagssol, köpte en duscholja från Rituals (det var trots allt en av höjdpunkterna), tittade på en Disney-film och kände mig framförallt glad över att mitt liv just nu känns ganska fint. Så fint att jag somnar och vaknar med ett leende på läpparna.

Nu sitter jag på bussen till jobbet. Det pumpas ut varm luft som får mig att svettas i min rosa kashmirhalsduk (som vid närmare eftertanke nog inte är av kashmir eftersom den köptes för typ hundra spänn i Hanoi och noppade sig efter två användningar). Behöver det vara 25 grader i bussen när det är sju grader ute? Framförallt så undrar jag om det överhuvudtaget behöver vara 25 grader i bussen. Känns onödigt.

Sedan så hoppar vi fram några timmar för jag hann inte skriva klart inlägget innan jag kom fram till jobbet. Efter en något stökig första lektion sitter jag för närvarande i personalrummet med en kopp kaffe bredvid mig och benen uppslängda på sofflocket. Solen skiner och gör längtan efter att resa till ett fjärran land och saknaden efter vänner som bor på andra platser i världen lite mer hanterbar.

Just för tillfället saknar jag till exempel den här underbara filuren – Ina. Det var nästan ett år sedan sist vi sågs. När får jag återse de jag tycker om som inte bor i samma kommun? Snälla lilla virus, ge dig av nu. Vi är klara med dig.

Dags att återgå till mina plikter denna måndag. Bara några timmar kvar tills jag får lagad mat och mysigt kvällshäng med en person jag tycker om. Jag längtar!