Här kommer alla känslorna på en och samma gång

Jag har en (o)vana att göra ALLA måsten innan jag kan sätta mig ner och äta. Städa, duscha, hänga upp tvätt, kissa, söka konflikt med sambon (kopplingen med hunger görs inte alltid)… you name it. Hungrig och trött kom jag till insikt att det behövdes byta lakan och med det köras en sväng med dammsugaren, medan min skål med yogurt (och kurrande mage) väntade på mig. ”Borde jag inte också passa på att våttorka golven?”. Jo men visst. Vilken bra idé!

Varför är jag så här? Måste vara en släng av ADHD, eller tvångstankar. Mani? Troligtvis en kombination av diagnoser. Kärt barn har många namn, och så vidare.
Nu kom jag på att jag glömt dammtorka…

Nu har jag i alla fall pausat mellan tangentknapprandet för att stilla hungern så skålen är numera tom. En stor låda svenska blåbär fick följa med från Kalmar hem till Malmö, vilket blev en perfekt topping. De är så himla goda. Jag ångrar att jag inte köpte två lådor för att frysa in. Fast det går ju inte att vrida tillbaka tiden. Hur mycket jag än skulle vilja ibland.

Den här veckan har jag känt mig skör och förvirrad. Känslorna har strömmat runt i min kropp tills de tvingat sig ut okontrollerat. När man liksom känner en massa och låter de känslorna styra tankarna i stället för tvärtom. När tankarna sedan inte bearbetas eller känslorna sorteras, utan kommer ut i ord eller snyftningar innan man hinner tänka på vad det faktiskt betyder eller kommer ifrån. När ångesten tränger undan logiken och det rationella. Så har det varit. Det skapar så mycket stress och olycka när de destruktiva tankarna tar över de konstruktiva. När styrkan byts ut mot självömkan och disciplinen mot handlingsförlamning. Då blir det aldrig bra. Självförtroendet sjunker, självkänslan krymper och energin försvinner.

Så nu försöker jag fokusera på återuppbyggnad. Egostärkande aktiviteter. Semesternjuteri. Sådant som ger energi och glädje. Bort med måsten (förutom dammsugning och våttorkning för det gav mig faktiskt lite ro) och energitjuvar.

Igår kom vi hem till Malmö efter en vecka på resande fot. Idag sov jag till klockan tio och efter frukost hamnade jag på Möllans nyöppnade ställe, som verkar väldigt trevligt. Tyckte dock att det var lite väl dyrt med 32 spänn för en liten Madeleine-kaka. En dryg tjuga hade varit mer rimligt. De får däremot plus i kanten för väldigt bra service och härlig uteservering som gav Paris-känsla. Förutom den stunden med kaffe och läsning, har jag tvättat, fixat och donat hemma. Det blev även ett bad på eftermiddagen efter att jag kört hem till Clara för att vattna deras en miljon växter, och bilsamtal med både Karolina och Sophia.

Nu ska jag ta en efterlängtad dusch och bädda sängen med rena lakan, sen krypa ner under täcket och titta på någonting ”mysigt”. Eller så blir det Desperate Housewives som vanligt. Kan inte sluta kolla på det även fast det spårar ur lite väl mycket ibland och flera av karaktärerna tveklöst inte är speciellt likeable. Det tyckte vi väl inte när det begav sig? Nu i efterhand kan jag tycka att det är ungefär samma skit som Sunset Beach (förutom karaktärernas konversationer med sig själva och att man kunde missa fem avsnitt utan att det hade gått mer än några timmar i serien). Är det underhållning? Ja.

Igår kände jag mig ensam och eländig, till och med idag kände jag så. Sedan hände någonting som fick mig att känna hoppfullhet. Självsäkerhet och en tro på mina förmågor. På min styrka. This too shall pass. Jag vet att jag kan klara mig ur alla svackor, bara jag hittar min kraft. Den finns där även när tvivlet är som störst. Fler oombedda klyschiga och motiverande citat kommer snart er väg. Samma kanal, men definitivt inte samma tid.

Kram på er! <3