Hej. Bonjour. Hello.

God morgon! Den här veckan har jag fått äran att vara Veckans Blogg här på Nouw. Tur att jag om två dagar lämnar de iskalla vindarna för några dagar på varmare breddgrader så att ni nya ansikten som trillat in här slipper läsa bittra vinterdepp-inlägg sju dagar i sträck.

För dig som kikar in för första gången – och som kanske inte nödvändigtvis hittat hit via Nouws förstasida – så tar jag tillfället i akt att presentera mig.

Jag är inte direkt en gröngöling i bloggträsket. I själva verket har jag bloggat i nästan ett decennium så med andra ord finns 1/3 av mitt liv dokumenterat på internet. Det kändes fullt rimligt fram tills för fem sekunder sedan. Även om jag är född och uppväxt i Malmö så känner jag mig inte speciellt skånsk. Jag brukar säga att Malmö är min hemstad, Stockholm mitt andra hem (där halva min släkt bor) och i Paris lämnade jag kvar en bit av min själ.

I fem och ett halvt år bodde jag nämligen i Paris där jag sick-sack:ade i metrogångar, hanterade kulturkrockar, blev störtkär i en fransman och drack vin till lunchen. Paris och jag har en speciell relation vilket du nog kommer märka. Inte minst för att jag fortfarande har ett socialt nätverk kvar där som jag gärna åker och hälsar på. Vissa dagar undrar jag till och med om vi kanske trots allt hör ihop, Paris och jag. Det är som den där kärleken man aldrig riktigt kommer över.

Läs gärna mina inlägg om och från Paris HÄR. Om du är ännu mer nyfiken på den tiden jag bodde i Paris så kan du kika i arkivet från 2009-2014. MVH /självupptagen bloggare med hybris.

Någon gång under sommaren 2010.

Förutom min kärlekshistoria med Paris så har jag även jobbat som marknadskoordinator i Köpenhamn och bott ett halvår i Kapstaden. På grund av en utmattningsdepression var jag dessvärre tvungen att åka hem tidigare än planerat, men ni vet, livet. Det blir inte alltid som man tänkt sig men alla erfarenheter är bra erfarenheter. Till och med de dåliga.

Jag brukar tänka: Om jag inte vågar chansa så kommer jag alltid undra hur det hade kunnat bli.
Ett citat som kommer sätta mitt namn i historieböckerna, eller på Google. Fast det har det precis gjort såklart.

Läs mer om Kapstaden i inlägget om mina 3 första månader i Sydafrika.

Kapstaden från Table Mountain, och sen två fina vänner som jag lärde känna där.

Jag har jobbat som copywriter, projektledare, redaktör och marknadskoordinator. Min kreativa sida skuffades undan av prestationsångest och lite för höga krav på mig själv, vilket fick mig att omvärdera mitt liv. Det tog mig några år att inse men nu vet jag att min livskvalitet är viktigare än att tjäna mycket pengar och att framgång kan nås utan en glassig manager-titel. För tillfället jobbar jag som vikarierande grundskolelärare och trivs oftast ganska bra med det, men ser livets gång som föränderlig. I höst kanske jag gör någonting annat. Who knows!

Här på bloggen får du läsa om allt det som jag tycker gör livet värt att leva, men även om de dagar då livet går i moll. Det riktiga, okonstlade, härliga och avskalade livet. Bloggen är min dagbok, min kreativa oas och min ventilationstrumma. Ibland ytligt, ibland djupt. Alltid ärligt, aldrig perfekt. Ibland lite bittert.

Om du vill lära känna mig lite bättre så kan jag tipsa om följande blogginlägg:

* Årssummering av 2017
* Parisögonblick i backspegeln
* Vem är jag?
* En lista om resor, minnen och favoritplatser