I got it from my mama

En bild på mamma, mig och min syster Julia från en kväll i höstas, några dagar innan jag flyttade till Kapstaden.

Igår när jag, mamma och syrran åt födelsedagsmiddag så skämtade vi om att jag på många sätt är lik min kära mor. Som till exempel att jag har lätt för att tappa tråden medan jag berättar någonting eller tar hundra år på mig att göra i ordning min frukost. Sen behöver jag en halvtimme på mig att äta upp den för att det ska kännas värt besväret. Plus att jag gjort allt annat än det jag egentligen skulle göra och slutligen lämna lägenheten och komma ut i solen.

Ur en positiv aspekt så har jag även ärvt hennes orädsla och språköra. För övrigt så måste jag säga att jag älskar min – ibland dysfunktionella – familj. En vanlig kväll med oss innehåller skratt, tårar och irritation. Blandat med operasång, dans och total kaos i köket, haha! Ingen familj är perfekt, särskilt inte när den gått genom en väldigt påfrestande skilsmässa där föräldrarna inte hanterat det snyggt, men det är det imperfekta som gör en familj unik. Jag är så glad över att ha en mamma som kan se på sina barn exakt hur de mår utan att de säger att ord. Som både pushar och tröstar. Om jag har gjort fel så har jag fått höra det, medan jag stöttats när någon behandlat mig illa. Det finns en stark kärlek, empati och omtanke där i alla lägen. Det är någonting jag är glad över att ha fått från min mamma. Jag har såklart fått mycket positivt från min pappa också, och det är nog tack vare honom som jag är så självständig och stark trots alla prövningar jag gått genom.

Jag såg förresten på Seven Pounds i morse. Jag minns inte ens sist jag grät så mycket som jag gjorde i slutet av filmen. Jag satt bokstavligt talat och storbölade. Så himla befriande att gråta så mycket. Älskar det. Nu ska jag klä på mig och bege mig ut. Halva dagen har ju gått redan!