C'est la vie

I will always have Paris


Paris finns alltid kvar. Även i mitt hjärta.

Som de flesta av er kanske förstâtt nu sâ ska jag inte stanna kvar i Paris i höst. Jag funderade pâ det i vâras. Allt förändrades ju när jag träffade C. I januari kände jag att jag var klar med Paris. Det var en jobbig höst eftersom att jag flyttade runt en massa. Samtidigt är jag tacksam över det jag lärt mig frân det och alla fina vänner jag träffat som ställt upp och varit sâ underbara. Men vintern var lâng och kall. Jag blev deppig och var sâ trött pâ hur krângligt alltid var. Hur otrevliga och oärliga fransmännen var.

Sen träffade jag C i mitten pâ februari. Min värld lystes upp. Han tog med mig pâ roliga saker, fick mig att skratta och mâ bra. Jag hade aldrig haft sâ starka känslor för nâgon innan, sâ snabbt. Aldrig haft ett sâ passionerat förhâllande där varje dag kändes sâ levande. Aldrig förutsägbart eller planerat. Samtidigt som att jag vet att han vill samma saker som jag i framtiden. Uppleva saker, resa, barn, bröllop. Allt det där som inte fanns i mitt gamla liv.

Men nâgot fattades. Tryggheten om min egna framtid. Vill jag inte utbilda mig? Min famij och mina bästa vänner i Sverige. Min lägenhet. Jag var trött pâ att leva i en lâda och betala massor med pengar för det. Allt som inte fungerade.
Jag sökte tvâ utbildningar samt nâgra distanskurser pâ komvux. Den ena utbildningen var i Stockholm och när jag fick kallelse att âka dit pâ intervju sâ kände jag bara att, ska jag flytta frân min lägenhet igen sâ kan jag lika gärna bo i Paris med den jag älskar. Sâ jag gav upp idén om Stockholm. Sen kom jag in pâ den andra utbildningen. Jag sâg mailet samma dag som jag skulle ta flyget ner hit till Paris i juni. Samtidigt som att jag blev glad sâ fick jag ocksâ en ângest-känsla. Kan jag lämna Christophe? Vill jag verkligen stanna i Malmö i 2 âr? Kan jag tacka nej till detta utan att ângra mig? Vad kan jag jobba med i Paris och var kommer det leda? Massor med frâgor.

Men nej, jag kan inte tacka nej till detta. Min framtid är viktig och är det meningen att det ska vara vi tvâ sâ kommer vi klara det. Dessutom är det höstlov, sportlov, jullov och jag har inga lektioner pâ fredagar(självstudier), vilket innebär att jag kan âka iväg över helgen och han kan komma till mig.
Det är en 2-ârig ky-utbildning i Internationell marknadsförare/säljare med 1/3 praktiktid. Som ni kanske förstâr med hela internationella delen sâ kan jag sâklart göra praktiken utomlands, t ex i Paris.

Jag tror att detta är bra för mig. Jag behöver en fast punkt och jag behöver lite distans frân Paris. Känna efter var jag vill bo och fâ lite tid med vänner. Koncentrera mig pâ mig själv. Âka till Stockholm och umgâs med min bästa vän som jag inte sett pâ 3 âr, lördagsfrukostar med min finaste kusin när jag känner för det, lânga spontana fikor med bästa vännerna pâ Espresso House, söndagsmiddagar hos mamma, tidiga höstlöv längs vackra favoritalléen.

Det är en bred utbildning och jag känner att det passar mig. Nu mâste jag bara komma pâ vilket omrâde jag ska rikta in mig pâ. Det jag vet är att jag vill ha en fast punkt och samtidigt fâ resa och träffa människor.

Sâ frân och med mitten av augusti sâ är det Sverige som gäller och inte Frankrike. Och gud sâ spännande det ska bli att plugga! Lära sig nya saker, utvecklas, lyssna och ta in. Vara student. Rabatter! 😉 

Jag kommer sakna Christophe otroligt mycket men jag tror att detta är bra för oss bâda. Och visst är det värt väntan när man sen ses igen? Man behöver fâ sakna med.

Är ni med mig pâ mitt nya äventyr i höst?

No Comments

  • Bea

    Ah, jag som varit så nyfiken, nu fick jag veta. Jag tycker det låter bra, och distansförhållanden kan fungera när två personer verkligen älskar varandra! 😊

  • Maline

    Hej! Grattis till utbildningen! tycker du gör helt rätt. Förstår alla dina funderingar. Själv har jag gått igenom samma sak detta året och gjorde samma beslut som du. Jag kommer också hem i Augusti och ska plugga i Malmö i 3,5år. Lycka till med allt, vi kanske ses på stan?

  • Samantha

    Noga övervägt beslut gissar jag och jag tycker det är kul att du/ni vågar med långdistans. Var beredd på mycket "hur orkar ni?" "är det inte jobbigt att aldrig ses?". Och det är klart att det är jobbigt när man inte ses men det är som bortblåst när man väl gör det. Killen är fransman och bor i Frankrike. Vi har väl haft långdistansförhållande i drygt två år nu. Still going strong;)

    ps. Grattis till utbildningen och välkommen tillbaka till Svea i augusti!

  • Ellinor

    Så spännande det låter. Jag tror helt klart att du fattat rätt beslut. Paris och kärleken finns alltid kvar, men det är också viktigt att känna att man gör någonting för sig själv och för sin egen framtid.
    Självklart följer jag med på dina nya äventyr.
    Kram

  • Catharina

    Å grattis Christine! Så underbart roligt för dig. Jag är ju precis klar med min KY utbildning och tycker att det har varit toppen. Praktiken ger ju en verkligen massor med nyttiga kontakter, erfarenheter och såklart ett avbrott. Själv hade jag hoppats på att du skulle hamna i Stockholm men detta blir säkert toppen! Önskar dig alla lycka och vill man så går det! Kramar

  • Magdalena

    Tycker du gör helt rätt! Man ska lyssna till vad man vill och utb är rätt viktigt! Och två år är inte så länge heller. Och är det riktig kärlek håller det 😊 Man behöver egentid med och att få sakna varann 😊 Jag vill också plugga ky 2 år, tycker det är lagom tid att plugga. Inte för länge liksom 😊 Jag har dock inte sökt någon utb till hösten och den utb jag vill gå ligger i Leksan och den är det försent att söka till i höst. Men kanske att jag kommer söka till en annan utb i malmö till våren. Mina planer är att söka butiksjobb i malmö nu till hösten 😊 Måste bara ta tag i det också! 😊Din utb låter kul.

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.