Insikter om hem och kärlek

Nu sitter vi på tåget hem. Originalplanen var från början att stanna tills i morgon men båda längtade tillbaka till Malmö och på grund av olika anledningar bestämde vi oss för att ta ett tidigt tåg. Det har varit en fin vecka i Kalmar men det ska bli skönt att komma hem till storstaden. Jag har kommit till flera insikter den här veckan och en av dem är att jag är väldigt nöjd med att bo i Malmö. Kalmar är en riktigt fin och gemytlig småstad, särskilt på sommaren, men jag skulle inte kunna bo i en småstad. Jag trivs på en plats där människor ser världen i olika spektrum och från andra perspektiv än sin egen, där man kan vara lite anonym och leva sitt liv som man själv vill och inte så som förväntas av en. Lyckligtvis delar min kära sambo denna livsinställning.

Dessutom har jag insett hur mycket jag älskar min partner och att jag är förbannat kär i den där knäppa men helt underbara människan. Kärleken i mitt liv. Min bästa vän som jag aldrig vill sluta hångla med. Han är inte perfekt, precis som jag, men får ändå VG+ i betyg de flesta dagar. Särskilt när han ler mot mig med hela ansiktet så att ögonen liksom glittrar lite grann med en blick som säger ”fan vad jag älskar dig!”. Då förlåter jag alla hans synder.

Vi har gått genom mycket de senaste månaderna och försöker finna vägen till en relation i vilken vi båda mår bra. Det är verkligen inte alltid lätt men det är så fint att den hela tiden visar tecken på både djup och styrka. Vi kan röra runt i grytan så att innehållet stänker åt alla håll men grundingredienserna ligger stadigt kvar i kärlet. För att kärleken till varandra gör att vi hela tiden strävar efter att mötas och viljan att vara den bästa personen för den andra såväl som sig själv hela tiden finns där i bakgrunden, oavsett vilka konflikter som dyker upp. Hans stundom hemska morgonhumör och brutala snarkningar kan jag leva med när han är så snygg och köper blommor till mig. Tur att jag också är någorlunda snygg med tanke på min långa lista med mindre charmiga egenskaper.

Vi har även kommit fram till en annan sak som har med framtiden att göra men det tänkte jag skriva om i ett eget inlägg sen. Nu har vi precis passerat den skånska gränsen och jag tänkte byta ut datorn mot Mikael Persbrandts biografi som min svärmor gav mig med löftet om att den var både hemsk och bra. Hittills är den lovande.

Vi hörs igen från storstaden!