C'est la vie

It takes two baby

 

 

14 februari. Dagen då floristerna kan ta tre gånger så mycket för de sista vissna rosorna och alla ofrivilliga singlar är extra deppiga. Egentligen, vem säger att man bara ska vara kärleksfull och generös just denna dagen? Borde man inte vara det alla dagar i veckan? Eller varför inte den 11 mars? Själv förväntar jag mig ingenting, förutom en stor och genomtänkt – gärna dyr – överraskning. Eller tio rosor. En hjärtformad chokladask med praliner. En solresa. Ett halsband från Cartier. Men det ärabsolut inget måste.

 

För någon vecka sedan trodde jag att jag skulle vilja sova mig genom denna dagen. Men som de säger, finns kärleken där så finns det hopp. En dag i taget, nya mål. Det kan bli bra, eller så går det åt helvete. Tiden får utvisa. Än så länge går det i alla fall bra. Ikväll ska min fransman bjuda mig på restaurang. Mest för att jag inte orkar laga mat, men också lite för att vi glömde bort att fira vår 3-årsdag för två dagar sedan. Tänk er att det är tre år sedan vi träffades. I snart 4 år har jag skrivit denna bloggen. Det är galet vad tiden går snabbt! 

 

Denna kvällen var det våra ögon möttes på en bar på rue Saint-Saveur

 

 

 

No Comments

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.