It’s not the way I wanna live
Ibland krävs det andras negativitet och oförmåga att se på människor och livet ur en sympatisk synvinkel för att inse hur man vill vara själv. Livet är för kort att att slösas på klagan och att haka upp sig på saker och ting. Tänk ändå att det kan vara så svårt att inse det? Släppa i stället för att mala på? Att erkänna för sig själv att man slösar tid och energi på människor som inte förtjänar det? De där som förtjänar det i stället tar man för givna. Det är så lätt att glömma bort sina principer för att i stället följa andras. Det är så fel. Det är inte så jag vill leva.
Som sagt. Livet är kort, det är bäst jag börjar leva det med rätt inställning.
Nu ska jag fixa och trixa lite innan det blir dags för sängen. Det är bara en månad kvar av min praktik och i morgon börjar den nya praktikanten som ska ta över efter mig i höst. Alltså måste jag gå och lägga mig i tid så jag är pigg och alert nog för att kunna lära upp henne allt jag själv lärt mig de senaste fem månaderna.
No Comments
Anna - om konstnärslivet i Paris
Kloka ord!
Christine
Hej! Hur är det? Hur gick utställningen? 😊 Jag kan inte komma in på din blogg, sedan ett tag. Den bara hakar upp sig och det går inte att skrolla ner. Vet du om andra haft problem med det? Kram Christine
Christine
Jag ska jobba 😊