It’s time to do something about it

Ibland blir jag lite för tapper. Jag tänker att ”ja men det ordnar sig, jag måste kämpa på även om det är tufft”. Och visst, det ska man göra. Den egenskapen har jag fått från pappa och jag är glad att jag är så ibland.
I det här fallet kommer jag troligtvis kämpa på tills min hälsa är helt åt skogen. Jag har gått runt med ständig magkatarr nu i två veckor och igår nådde den nog sin kulmen. Förra veckan hade jag inte en enda dag då jag var helt ledig och kunde vila upp mig och det kändes av. Alla måsten och min långa ”att göra-lista” har gett mig ständig magont i flera veckor. Jag går runt med illamående av oro eftersom jag är rädd att jag ska glömma göra någonting viktigt. Igår fick jag kasta i mig min lunch 5 minuter innan jag skulle börja jobba.

Jag har haft magkatarr till och från i fyra år. Nu orkar jag inte mer. Min mormor dog av tarmcancer och min mamma har även hon haft problem med magen. Jag vill inte sluta med kroniska magbesvär eller påse på magen. Jag tror det är dags att jag tar det här på allvar nu. Jag är trött på att vara tapper. Nu ska jag bry mig om min hälsa och inte om vad andra ska tycka eller att jag måste tjäna pengar. Ibland måste man få må skit och prioritera sin hälsa framför annat.

Idag har jag i alla fall bockat av några punkter på min ”samtal att ringa”-lista samt gjort lite andra viktiga saker. Nu ska jag fixa lite lunch och sen måste jag hämta min cykel. Jag kan ju säga att jag längtar otroligt mycket tills jag sitter på flyget till Paris om 8 dagar. DÅ ska jag slappna av med gott samvete.