Jag kom, jag såg, jag överlevde.

Igår hände det. Jag var och tränade. Enligt SATS-appen hade det gått 38 dagar sedan mitt senaste besök, så jag har alltså vårdslöst kastat en månads gymkostnad i sjön. Hejdå 319 kronor, vi ses aldrig igen.
Med andra ord var det var ju verkligen på tiden att använda musklerna igen. Det märktes att de var lite ringrostiga när jag med svetten i pannan kämpade för att fullgöra tre armhävningar. När andra lyfte 100 kilo i bänkpress nöjde jag mig med 800 meter rodd och några utfall. Jag kom dit ganska sent så det blev bara i 35 minuter men det är ju bättre än ingenting. Träningsvärken har inte kickat in ännu men det kommer väl antagligen.

Jag vet inte varför jag är så dålig på att prioritera träning, för egentligen är det den bästa garantin för en god fysisk och psykisk hälsa. Det finns massor med studier som bevisar det. LÄS DETTA till exempel.
Jag har så svårt för att komma till skott och få ändan ur vagnen. Oftast finns det en handfull saker jag hellre prioriterar. Typ pilla navelludd eller stirra rakt in i en vägg. Sedan äter jag inte bra mat och sover dåligt på grund av att mitt blodsocker åker berg- och dalbana. De senaste dagarna har jag i alla fall lyckats hålla mig borta från sötsaker, med undantag för en bit mörk choklad i förrgår kväll, och har dessutom börjat dricka mindre kaffe på jobbet – utan socker. Det är ett stort steg mina vänner.

På tal om hälsa. Ikväll ska Daniela göra någon slags reiki på mig. Det har tydligen med energier och healing att göra. Om jag ska vara ärlig så låter det lite flummigt men om det ger en placeboeffekt så är det good enough för min del.