Jag tror på dig

Jag ville skriva ett positivt inlägg, fullt av optimistiska lovord till livet. För det kan ju vara ganska härligt för det mesta. Tyvärr hade denna veckan inte vunnit några priser i kategorin ”Årets bästa vecka” av ett flertal anledningar som jag inte tänker gå in på. Även om jag har en blogg med personliga drag så försöker jag att inte tumma på min integritet. Ni kommer med andra ord aldrig få se en YouTube-video från en framtida förlossning. Mest av allt för att jag inte vill klämma ut några ungar alls, men i det stora hela så är jag inte den som förespråkar att blotta 98 % av mitt privatliv till allmän beskådan.

Även om jag inte har ett jobb så att jag mest rätta kan skrika ut ”Thank God it’s Fridaaaay” i samma stund som jag går ut ur porten till kontoret, så känner jag en viss lättnad över att det är helg. Jag vill lämna dessa gångna vardagar bakom mig, stänga hjärnfabriken och starta om på nytt nästa vecka. Det är planen. Jag måste påminna mig själv om den där styrkan som tagit mig från den djupaste dalen till toppen av berget, och från de värsta motgångarna till att svischa fram i stark medvind. För livet är upp och ner men det är när det går uppåt igen som jag säger till mig själv att ”Du fixar det här, Christine. Jag tror på dig”. Jag har bara glömt bort att prata med mig själv på det viset och det vill jag ändra på. Jag tror att alla behöver göra det ibland. Uppmuntra sig själv som man gör med en bästa kompis. Vara snäll mot sig själv som man är mot en bästa vän. Varför skulle vi inte vara det egentligen? Så säg det till dig själv nästa gång tvivlen haglar ner, ”Jag tror på dig”.

Det är fredag och solen skiner. Jag åt lunch med kusinen idag som var snäll nog att bjuda mig på en god wrap med hallumi, avokado och rödkål. Just nu uppskattar jag att ha människor omkring mig som älskar mig för den jag är och som jag kan vara mig själv med även de dagar då jag inte sprudlar av glädje. Det får helt enkelt vara lite sådär blaha den här veckan.

Några bilder från Spanien bara för att jag känner för det. Och för att jag saknar Medelhavet och palmerna.