Jag vore ingenting. Om du inte fanns.
Jag hittade min Kristina från Duvemåla-skiva när jag städade hemma. När den hade urpremiär här i Malmö var jag bara 12 år. Jag minns det väl för mamma och pappa var och såg musikalen på ”Stadsteatern”, som det hette då. Jag vet inte varför jag inte såg den då, men nu skulle jag gärna vilja se den. Men den är ju så sorglig. Jag börjar gråta så fort jag trycker på play! Jag vet ju hur den slutar. Och så Anders Ekborgs röst. Gåshud. När man saknar sin kära också så gråter man sen för allt och lite till.
Hur som helst så hoppas jag att de snart sätter upp den igen på Malmö Opera. Gud så glad jag hade blivit då!
Någon läsare som såg den när det begav sig?
Nej nu ska jag försöka bestämma mig för om jag ska köpa godis eller baka någonting gott. Hmm.. hmm…
Relaterade inlägg
No Comments
Katariina
Salut! Jag hittade din blogg via Linnea i USA och har läst några saker som får mig skratta igenkännande. Jag har bott i Normandie men pendlade varje dag (4timmar ToR) till Paris där jag jobbade…känner igen mig i mycket och saknar staden Ångrar ALDRIG att jag bodde där. Jag har varit hemma nu i 13 år…Kull att läsa din blogg, ska plöja igenom mer i helgen.
Mia
Instämmer, jag var också lite för ung när det väl begav sig men önskar så att jag hade fått se den.
Jennifer
hej! vad roligt att du gillade londonguiden och jag håller med om pannkakorna på breakfast club, så sjukt goda! är det bra med dig annars? mellan jobb och resan så har jag inte hunnit läsa några bloggar så det blir att ta igen nu i dagarna! kram
Sandra
Min syster är helt besatt av den musikalen! Både jag och hon kan lätt sjunga med till det mesta och nu i somras var vi tom i Duvemåla och Korpamoen. Våra föräldrar tyckte dock vi var för unga för att se den, ett beslut dom fått ångra bittert. Vi borde skicka en namninsamling till Björn o Benny eller nåt!
Christine
Ja det borde vi!! 😊