Juloutfit, julvila och julfoto

Här kommer två egobilder på mig från juldagarna när jag kände mig fin och fräsch. Jag såg ungefär likadan ut på julafton som på juldagen, förutom att jag hade en skjorta på julafton och en annan kjol. Det finns inte mycket annat som är mysigare att ha på benen över tunna strumpbyxor än over knee-strumpor i kashmir. Det syns inte så bra här men strumpbyxornas större prickar är i sammet och så har de även små silverglittriga prickar. Alla plagg är gamla grejer förutom koftan från Sézane som jag köpte i höstas. Den var dyr, men troligtvis årets bästa klädköp. Jag bär den var och varannan dag.

Idag har jag inte ens bytt om från pyjamasen, och med tanke på att det snart är dags att lägga sig igen kommer jag inte göra det heller. Fast jag borde nog ta en dusch och tvätta det flottiga håret. Om jag orkar. Varken M eller jag har gjort många knop idag vilket varit väldigt skönt och välbehövligt. Jag har sett en film och skrollat alldeles för länge på mobilen, och M har spelat dataspel. Vi hade en fin julafton tillsammans med vänner med god middag (vår kompis Sandras franska svägerska hade med sig fois gras) och igår firade vi jul med min pappa, hans fru och min bror med familj. Det var mysigt att krama syskonbarnen och umgås i en väldigt avslappnad, kravlös kontext. Precis vad jag behövde det här året. Jag fick fårskinnstofflor i julklapp vilket jag hade önskat mig.

Efter en hel dag av att göra absolut ingenting vettigt och inte så mycket som en promenad runt kvarteret, börjar jag dock bli lite rastlös. Mattias kan göra ingenting i flera dagar medan jag klarar typ 10 timmar innanför hemmet och max tre avsnitt av en serie, sen blir jag uttråkad. Kanske är det extra mycket så nu eftersom att jag var hemma sjuk i en hel vecka.

Jag tvingade min kära sambo till att ta ett julfoto, men det blir ju som det blir med honom. Enligt M är dessa typer av ”stage:ade” foton bland det tråkigaste som finns. Knyta slipsen orkade han inte heller, haha! Egentligen gillar inte jag heller stela och uppställda fotosessioner men det är ju fint att ha i framtiden. Även när de blir suddiga.

Nu ska jag titta vidare på Tunna blå linjen. Jag tycker att den här sista säsongen är lite svag. Jag saknar Leah som karaktär och tycker att manuset är tunt. Jag stör mig på att männen är så ängsliga och det bitvis bristfälliga skådespelet från vissa biroller. Det är så mycket gnäll och tjafs hela tiden också. Är vanliga vuxna människor verkligen så respektlösa och uppkäftiga mot poliser? Det känns inte trovärdigt, men vad vet jag som inte jobbar som polis.