Just me and my coffee

Fransmän är bra på att njuta av stunden. Egentligen är det väl hela den latinska kulturen som är på det sättet. Det här med att kunna sitta ner på ett café, i sitt eget sällskap, och läsa en bok samtidigt som man sippar på en espresso. Till och med utan en bok och bara titta på folket som går förbi. Småprata lite med grannen vid bordet bredvid eller den charmiga servitören. Särskilt på morgonen ser man det. Folk tar sin petit déjeuner – en kaffe och en viennoiserie (vilket är det samlade ordet för bakverk som croissant, pain au chocolat, pain au raisin etc.) – på det lokala brasseriet innan de går till jobbet. För vissa är det kanske den stunden på dagen då de får lite egentid från familj och barn, eller ett sätt att förbereda sig för en lång arbetsdag. 

 

Själv är jag för morgontrött för att hinna sitta ner och ta en kaffe innan jobbet, men på helgen tycker jag det är skönt att sätta mig ner för mig själv och dricka en café crème. Just det gjorde jag i eftermiddags efter att jag gått lite ärenden på stan. Jag har för övrigt köpt den svenska översättningen av den här boken och måste säga att den är betydligt lättare att läsa på svenska, särskilt för någon som jag som har svårt för att koncentera sig. Även om jag nog tyckte att de två föregående böckerna av honom var snäppet bättre.