Kändisspaning på Café Rival – Del Två

Såhär hade min måndagsmorgon kunnat se ut. Som frukosten förra söndagen på Café Rival med den här sköna bönan. Okej, jag erkänner att rubriken inte är helt sanningsenlig men det var inget clickbait. Jag åt faktiskt frukost med Kishti Tomita… som satt två meter bort. Vid ett annat bord. Totalt ovetandes om vem jag var. Idol-jury-kvinnan som fick mig att börja säga ”Halleleujah moment!” back in the days. Hon frågade oss ifall det gick bra att flytta bordet lite närmre vårt, vilket vi såklart inte hade något emot. ”I Sverige ska man ju helst inte sitta för nära”, skojade hon och jag kontrade med att jag bott utomlands i några år. ”Haha, ja men dåså!”, svarade hon då. Fast jag vet inte om hon verkligen sa så eftersom att jag har världens sämsta minne. Det kan vara så att hon svarade någonting helt annat. Hon verkade i alla fall väldigt trevlig.

Det är så sant det där förresten, med att svenskar är rädda för kontakt med främlingar. I många länder är det inget konstigt att börja prata med random personer, medan det för vissa här i Sverige blir ett obekvämt övertramp. Jag bara älskar de som vågar bryta normer och struntar i sociala koder.

Det var ett av lördagskvällens samtalsämnen för övrigt. Sociala koder och kulturella krockar. Jag blev spontant inbjuden på tacosmiddag av min granne vars amerikanska flickvän nyligen flyttat hit från USA. Hon tycker att det blivit en sådan kontrast från att leva i ett samhälle där människor är öppna och söker ögonkontakt, till att flytta hit där människor i stället undviker ögonkontakt. Jag kände samma sak när jag flyttade hem från Paris och sedan igen i våras när jag kom tillbaka från Sydafrika. Jag var så van vid att småprata med och le till folk jag egentligen inte kände. Det gör inte så många här.

Jag tog ingen smygbild på Kishti, men här är ett foto på söta Isa <3 

Tyvärr är min måndag inte lika lyxig som den där söndagen när Isa möttes upp för att prata ikapp om allt som hänt sedan vi sågs sist. Vi hann såklart inte prata om ALLT för det hade nog krävts två dygn, trots att vi båda babblar på ganska friskt. Idag ska jag förresten jobba. Håll tummarna för att det går bättre än i fredags, och att inget barn blir magsjukt.