Kärlek i sin (o)renaste form

Jag blev tvungen att sjukskriva mig i fredags på grund av en ruskig magkatarr, som sedan övergick i hosta och halsont. Halsbrännan och sura uppstötningar gör att jag knappt kan äta eller dricka utan att må illa. Allmänt obehag liksom. Skulle endast önska det åt en våldtäktsman, eller alla psykopatiska diktatorer i världen. Stressen kom åt mig till slut så jag har satt mig själv i viloläge. Den enda kontakt med omvärlden sedan i fredags är några andetag av frisk luft på balkongen, Mattias stundom bilder och rapporter skickade från loppisar och måltider med riktigt folk eller videosamtal med Ina (som var på väg att boka en resa för att komma hit och hälsa på, yey!) och Erin.

Eftersom att jag fortfarande inte riktigt kan äta normalt och stundtals mår illa och har magont, bestämde jag mig för att det nog är bäst att vara hemma i morgon också. Förhoppningsvis kan jag återgå till världen utanför på tisdag. Just nu längtar jag efter att gå en promenad och känna solstrålarna mot mina kinder. Jag får avvakta och se hur det känns i övrigt i morgon. Det går bara inte för sig att förvärra något sjukdomstillstånd när vi ska flyga till Paris om fyra dagar.

Min kära sambo har gjort sitt bästa för att ta hand om mig. Han har varit så snäll och omtänksam att jag känt mig lite extra kär just denna helgen. Han har till och med kommit och kramat mig när jag legat i sängen i mina svettångor eftersom att jag inte orkat duscha eller byta pyjamas på tre dygn. Om inte det är kärlek så vet jag inte vad som är det! Jag lär inte ha doftat rosor fram tills att jag tog en välbehövlig dusch tidigare ikväll. Nu kom han nyss hem efter en söndagsmiddag hos Marcel och gjorde precis skorpor med smör och ost åt mig, så jag ska umgås lite med min mannen i mitt liv.

Hörs snart!