Koalor, serienostalgi, dramaturgi och prokrastinering

Jag längtar ärligt talat till lite kallare väder för när temperaturen droppar brukar även molnen skingra sig. Allt annat är bättre än det här gråtäcket som aldrig tycks lämna Malmö. Jag läste att årets november är rekordmörkt över hela landet med några få fjuttiga soltimmar att skryta med hittills. Inte blir det bättre av att jag fick se en video på Leo DiCaprios Instagram om stackars koalor som fått brännskador pga bränder i Australien. Just koalor ligger mig lite extra varmt om hjärtat för jag hade ett gosdjur i den formen som jag glömde på Malagas flygplats. Så vi har ett speciellt band, koalorna och jag. Mitt hjärta gick sönder lite grann när jag såg hur de i panik försökte undkomma lågorna. Alltså när djur far illa. Fy farao! Det spelar ingen roll om det är en ful nakenhund som drabbas – då brister det. Som när hunden räddas ur huset i filmen Twister. Jag är verkligen ingen hundmänniska men jag fäller en lyckotår varje gång.

I morgon verkar dock solen komma tillbaka. Jag ser framför mig hur folket kommer ut från sina gömställen (= välinredda,värmemaxade hem) för att åtnjuta fridfullheten efter att en naturkatastrof förlamat världen (= ”cykla” i motvind på sina 10 000-kronor dyra elcyklar i mörker och regn). Nu kan de börja leva igen. Dricka dyrt vin på närmaste uteservering, helgshoppa utan att påsarna blir blöta och traska runt i parker medan de pratar gott om vädret. I alla fall tills nästa storm drar över. Då kommer klagoropen tillbaka och allting är som vanligt. Även för mig del.

Just nu har jag väldigt svårt för att stoppa den automatiska överföringen till nästa avsnitt på säsong 3 av The Crown. Särskilt när de startar efter bara fyra sekunder. Varje avsnitt är som ett mästerverk i serieproduktion. Om du inte ännu sett denna serie så måste du genast lägga till den på din lista. Det är så himla bra. Hela dramaturgin som byggs upp (jag lovar att inte förvandlas till en pretentiös kulturrecensent) och effekten från musiken gör att jag blir alldeles tagen av varje historisk händelse och vill se mer. Jag försöker hålla mig nu till att titta på säsongen med viss utsträckning. Ungefär som vi gjorde förr i tiden när man var tvungen att vänta i en vecka på upplösningen i Desperate Housewives, The O.C. eller Skilda Världar. Det var andra tider då. Förutom Sunset Beach för där kunde man missa en vecka utan att det hade hänt någonting annat än att någon stod och pratade med sig själv på samma plats som för fyra avsnitt sedan.

Jag ska försöka aktivera mig och lyfta rumpan från den sköna sängen där jag bänkat mig sedan i morse. Framförallt behöver jag ta mig till vårdcentralen för att lämna blodprov. Eftersom att jag är mästarinna i att skjuta upp saker och ting så har jag nu lyckats flytta fram detta i typ tre veckor.