Konsten att hushålla med sin energi

Jag känner mig ganska urholkad efter några dagar då jag gett all min energi åt andra. Det tar på krafterna att använda den lilla kraft jag kämpat för att bygga upp de senaste månaderna, och sedan ge bort den. Igår kände jag som att bägaren höll på att rinna över och mentalt har jag inte råd med det just nu. Jag började känna som att ”oh yes, jag kan hantera det här, jag är starkare” och så tog hjärtat över för att successivt försöka lyfta upp människor i min närhet. Sedan det där sociala ansvaret som jag känner att jag måste ta ganska ofta. Tyvärr så har det varit på egen bekostnad och till slut hade jag ingenting mer att ge. Ungefär som ett timglas. När sanden rinner ner så finns det ju inget kvar på den andra sidan. Det fungerar inte för mig just nu. Jag kan inte vara ett stöd för ett helt kompani när jag själv står på en pall och vinglar på tre ben. Jag måste vara selektiv och säga stopp när det blir för mycket.

Jag ÄR bättre på att säga nej eller sätta ner foten när någonting inte känns rätt, och har skapat mig mer integritet av hela denna emotionella berg- och dalbanan, men osäkerheten finns där fortfarande. Jag är inte helt stadig ännu, för när en negativ vindpust sveper förbi så vacklar jag till. Det kräver verkligen disciplin för att stå emot de där valen som jag gör när jag inte riktigt vet vilken fot jag ska stå på.

Igår när jag kom hem så skrev jag ner alla mina känslor. Spottade ut exakt vad jag tyckte och tänkte. Släppte ut all frustration och all irritation. Sedan insåg jag att jag inte kan styra andras beteenden, handlingar, ord eller prioriteringar. Det enda jag kan styra är hur jag bemöter dem och tankarna det sänder till min hjärna. Jag måste inte ta det till mig och lägga eget en egen värdering i det. Det är fantastiskt egentligen hur mycket jag utvecklats och lärt mig om mig själv bara de senaste månaderna. Ibland känns det som att jag ser allting mer klart. Jag börjar inse mitt eget värde och det ger viljekraft.

När jag fått utlopp för mina känslor igår kväll så bakade jag två brödlimpor, körde ett yogapass och tog en lång, skön dusch. Varma duschar gör under för ångest. Jag brukar stå där och ta djupa andetag medan vattnet sköljer bort alla jobbiga tankar. För de kan jag gärna vara utan.