Vardagslyx

Konsten att lita på sin magkänsla efter en depression

17 december, 2019 /

Sedan jag gick in i väggen och hamnade i en svår depression så har jag blivit betydligt bättre på att lyssna på min egen magkänsla. Det var jag såklart inte direkt och det tog nästan två år att komma dit jag är nu men det finns en styrka nu som nog aldrig förr funnits där. En tillit som jag nästan hela mitt liv avfärdat. Ibland ignorerar jag den, när jag har mina svaga stunder av obeslutsamhet eller självkritik, men rent generellt så har jag blivit mycket bättre på att låta den styra mig i rätt riktning. Vare sig det är stora val eller de lite mindre.

Som att veta när jag behöver tid för mig själv och trivas med den egentiden. Jag har alltid fått energi från andra och så är det nog fortfarande till stor del, men numera kan jag se när jag behöver tanka energi på annat vis. När kroppen behöver vila och hjärnan signalerar att den behöver en paus från sociala intryck. Efter två energikrävande arbetsdagar, en stressig lördag och en social helg toppat med lite för få timmars sömn kände jag igår att både kropp och själ behövde återhämtning. Jag hade först en tanke på att hänga med en kompis men när den kompisen tackade nej pga behov till egentid så insåg jag att jag nog egentligen också hade en längtan efter ”me time”. Jag åkte en kort runda in till stan för ett snabbt ärende, sedan tog jag den dyra lathets-genvägen och handlade förnödenheter på stans (förmodligen) dyraste ICA-butik inne på Hansa innan jag susade hemåt med bussen.

Den där stackars julstjärnan i fönstret ser verkligen sorglig ut. Jag tror att jag övervattnade den.


Vissa dagar är det extra tacksamt när det ligger middagsrester i kylen som kan värmas upp medan man drar på sig pyjamas och raggsockar, tänder några ljus i lägenheten och sedan kryper upp i soffan under ett värmande täcke. Eller hur? Dessutom har jag fått det ganska så julmysigt i mitt hem så trots det grådaskiga vädret utanför fönstret känns ändå december inte riktigt lika motig som föregående månad. Min måndagskväll bestod av nagelfilande, clementinfrossande och sista avsnittet av Vår tid är nu. Jag tyckte dock att de tappade lite i sista säsongen. Det blev så svårt att bortse från att det var 20-åringar som spelade 45-åringar och allt var lite ytligt berättat. Det kändes inte riktigt trovärdigt. Vad tyckte du som också sett serien?

Idag tänker jag tillbringa dagen med att fixa med grejer här hemma. Ibland får jag dåligt samvete av att bara vara hemma och inte gå ut och ”göra någonting vettigt” av min dag, men samtidigt vet jag vad som händer när min energidepå håller på att ta slut. Så jag sparar hjärnan från uttröttande intryck idag och passar på att göra sådant som jag vet att jag behöver just nu; röja upp i lägenheten och skapa en harmonisk hemmamiljö. Jag ska fixa och städa så att det är mysigt inför julhelgen. Dessutom vill jag hitta ett par jeans som försvunnit spårlöst. Jag fattar inte var de kan ha tagit vägen. Jag har letat överallt! Det är inte så att jag bor i en femrummare med en massa skrymslen och vrår. Ett par jeans kan omöjligt försvinna på 36 kvm.

Relaterade inlägg

Fransk födelsedagsmiddag

11 december, 2020

På hundraårigt konditori

23 november, 2022

Mjukglass, sista bilturen och Love is Blind

20 oktober, 2023

No Comments

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.