Konsten att vila och vara snäll mot sig själv

Jag kom nyss hem efter en långpromenad ute i blåsten. Man kan tro att jag vant mig vid de stundvis kraftiga vindarna här i Malmö efter en livstids assimilering men så är verkligen inte fallet. Jag tycker lika illa om det nu som när jag var tillräckligt gammal för att inse att det alltid är motvind, oavsett vilket vädersträck jag cyklar åt. Trots vinden så var det riktigt skönt att komma ut en runda i den friska luften fylla lungorna. På vägen hem stötte jag på Johan och Madde som också var ute på en kvällspromenad. Lite roligt att jag fem minuter tidigare tänkte just på henne och att jag glömt svara på ett sms. Jag stod och tog den där bilden ovan utan att lägga märke till att det var mina vänner som kom gåendes, haha!

Den här söndagen har varit riktigt lugn och skön. Jag har tillbringat hela dagen hemma i min ensamhet för att ladda ny energi. Även om jag är en social varelse så behöver jag verkligen dagar då jag inte träffar andra. Jag märkte verkligen igår kväll hur mycket hela min kropp och själ behövde vila från konversationer och fokus. Min franska vän Marie fyllde 40 år i veckan vilket hon igår firade med en födelsedagsfest. Jag hade tackat ja och sett fram emot festen men ju närmare kvällen jag kom, desto mindre lust fick jag att gå. Vanligtvis brukar jag inte känna sådan ovilja att gå på fest men nu var det som att jag omedvetet tog lång tid på mig att göra mig redo. Gick in i duschen 35 minuter innan jag jag skulle vara där, kände ingen glädje i att sminka mig eller klä på mig något festligt. Det är då jag vet att det inte är ett typiskt ”det blir säkert kul när jag väl kommer dit”-scenario. Jag kom till slut iväg, 19.05, fem minuter efter att jag skulle ha varit där. Inte för att Marie skulle bli sur, men det känns lite jobbigt att komma för sent (och sist) till en fest där man inte känner någon mer än värdinnan. Dessutom regnade det massor och jag tog fel väg när jag gick av bussen och kom till fel gatunummer. Så det hjälpte inte direkt min redan närvarande motvilja att lämna hemmet. Det var såklart inte kopplat till min kompis som fyllt år, utan bara den där tanken på att umgås med folk jag inte känner när jag inte är i rätt sinnesstämning för det.

Hursomhelst så blev det trots allt ganska trevligt och jag pratade med ett gäng nya bekantskaper (som hade intressanta och spännande bakgrunder), dessutom hade Marie dukat upp en buffé med god plockmat. Jag har inga problem med att mingla och skapa konversationer men när jag redan är trött så tar det mer energi än det ger att kallprata om jobb, andras barn och covid-19. Utöver det hade jag magknip som inte ville gå över, trots att jag bara hade druckit ett halvt glas bål. Så vid elva kindpussade jag Marie hej då och åkte hem. Vi bestämde att vi ska fira hennes födelsedag med en fika i veckan i stället.

Det var nog det bästa beslutet jag hade kunnat ta. Det finns ingen mening att stanna kvar när man finner sig i en forcerad konversation med en person man aldrig träffat tidigare, utan minst lust att starta ett nytt samtal med någon annan. Förut gav sådant mig dåligt samvete, särskilt under depressionen jag gick genom 2016-2017. Idag vet jag bättre. Jag har insett att jag blivit ganska bra på att lyssna på vad min kropp (och mitt sinne) behöver. Nu kan jag säga som det är och inte hitta på någon dålig ursäkt. Lika viktigt är det att våga säga nej och vara ärlig. Ibland får man såklart ställa upp för vänner och familj men det ska inte vara på bekostnad av ens eget mående, varken det fysiska eller mentala. Man får lov att svara: ”jag orkar inte idag”, eller ”jag har andra planer”, även om det är planer med sig själv som innebär att ligga i soffan och kolla på film. Riktiga vänner förstår .

Min tanke var att skriva ett kort inlägg men ibland kan jag inte sluta skriva när jag väl börjar. Nu ska jag i alla fall ta en snabb dusch, sedan mixa ihop en smoothie. Det är bästa sättet att få i sig en maträtt utan att laga. Bara att slänga i lite allt möjligt som mättar, är lite grönt och innehåller vitaminer – sen är saken biff. Eller vegetarisk dårå. Du fattar.