C'est la vie

La petite suédoise qui avait peur de tout

 

 

Nu tycker jag att Christophe kan komma hem. När jag stod i duschen innan tyckte jag att jag såg en skugga gå förbi. Hjärtat stannade för några sekunder och jag var övertygad om att det var en mördare som var där för att återuppliva duschscenen i Psycho. Dessutom höll jag nyss på att få en hjärtattack när grannen mitt emot tappade någonting i diskhon. ”Jaha nu är Psycho-mördaren och letar kniv i mitt disktorkställ också”, tänkte jag och var nära på att ringa mamma och säga att jag älskar henne. Kan man vara mer mörkrädd än jag är? Jag tror inte det. Jag låste dörren ett extra varv och tänker inte sova med vardagsrumsfönstret öppet i natt.

 

I morgon är han äntligen tillbaka, min skyddande fransman. Nu ska jag kolla på The Hills tills jag somnar.

 

 

No Comments

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.