Längtan efter solnedgångar och saknade vänner

Just nu längtar jag verkligen efter de där ljumma sommarkvällarna. Barfota utan strumpor och skor. Solnedgångar nere vid havet med Öresundsbron och en rosa himmel som kuliss. Jag vill äta hasselnötsglass från Gelato by SMAK (det är nog det jag saknar mest), sitta med ryggen mot trädäcket med ögonen i en spännande deckarroman, höra ljudet av fiskmåsar som cirkulerar över vattenytan och cykla under ståtliga träd med kvällssolen som sipprar förbi lövverken. Det är vad jag längtar till nu. Att kastvindarna från Kattegatt gör att håret fastnar i glassen, ungdomar som högljutt spelar malmöitisk förort-hiphop på sin Bluetooth-högtalare stör min lässtund eller mina ben blir myggätna under den där cykelturen behöver vi inte bry oss om. Nu är det den idylliska svenska sommaren vi ska fokusera på.

Sedan saknar jag även den vännen som jag upplevde den praktfulla solnedgången ovan med.

Vacker människa eller vad? Mest av allt på insidan men som bilden visar är hon ju lite av en knock-out på utsidan också. Det här är min fina kompis Ina som här var och hälsade på mig sensommaren 2016. Det var även den senaste gången vi sågs. Jisses så snabbt tiden går. Tur att vi snart kommer att återförenas för jag håller på att planera in en liten weekendresa för att hälsa på henne i Oslo. Vi träffades när vi båda bodde i Paris men hon bor nu hemma i Norge.

<3