Leaving On A Jet Plane

Nu känner jag en förkylning på g. Jag hoppas att det blir som det oftast utvecklar sig när jag känner mig såhär, alltså att det aldrig utvecklar sig till en förkylning. Jag har nog ett sådant superimmunförsvar som inte många har. Jag blir i princip aldrig sjuk, C var sjuk tre gånger de 4,5 månaderna jag var i Paris sist och jag blev inte smittat en enda gång. Men eftersom alla omkring mig går och snörvlar och hostar så är det inte omöjligt att min mina vita blodkroppar inte pallar trycket.

Jag ska packa ihop allt och sen drar jag till flygplatsen. Just denna gången önskar jag att jag hade bokat en tidigare flygtid. Inte kul att komma in till Paris halv elva ikväll.. Tur då att världens bästa kille möter mig vid flygbussen.

Föresten så blev det ny frisyr. Ni ska få se sen! Efter klippningen träffade jag Sandra för en trevlig lunch. Tyvärr var min torra köttbit och de sega stekta potatisarna inte lika trevliga. För en gångs skull sa jag aldrig till. Varför gjorde jag inte det? Aldrig mer Jensens Boefhus.

Vi hörs igen från Paris!