Life isn’t just black and white

Jag hade lyxen att bli bjuden på både lunch och kaffe idag. Sådana generösa vänner är inte fel inte. Vi åt först en god måltid på en restaurang med afgansk mat (fördelen med att bo i Malmö – man kan äta mat från hela världen överallt i stan), vilket följdes upp av en lång fikastund på Söderberg & Sara. Vi snackade skit och drack lite för många koppar kaffe. Jag vet inte hur många påtår mitt fikasällskap fick i sig men jag gissar på minst fyra. Han kollade efter sistaminuten-resor och lederhosen (hehe), medan jag kollade efter flygresor till Stockholm (tänkte åka upp och fira en väns födelsedag om några veckor), åt en god kanelbulle och tränade på mina artsy photo skills.

Det är skönt med vänner som är likadana som en själv. Som man kan slänga ur sig skyhöga drömmar till utan att de rynkar på ögonbrynen, inte säger saker som ”det är du nog lite för gammal för att göra” och som förstår varför man prioriterar en resa framför andra ”förnuftiga” saker. Jag är en drömmare och en sökare, men jag börjar acceptera det hos mig själv. Jag har insett att det är otroligt viktigt att känna sig själv och inte försöka ändra på sig för att passa in eller bli omtyckt. Ingen annan än jag kan veta hur jag vill forma min framtid eller vad jag vill lägga min fokus på. Egentligen borde jag älska den där känslan av att det finns så många möjligheter på den där livsstigen i stället för att oroa mig för hinder på vägen. Jag kommer säker få panik igen om två dagar men just nu känner jag mig hoppfull. Just för att jag gör det jag vill göra, inte någonting som någon annan tycker att jag ska göra. Jag älskar känslan det ger att veta att jag har kontroll över mitt liv.

Nu är jag klar med min livsbejakande predikan och tänkte fixa lite middagsmat. Egentligen var planen att gå till gymmet, men jag är på tok för trött för det så det. Jag satsar på att köra järnet i morgon i stället.

//I’m lucky to have generous friends who takes me out for lunch and coffee. We went for Afghani food and after that we had a coffee and a cinnamon bun at Söderberg & Sara. My friend and I are quite similar, both indecisive dreamers with a constant longing for travels and ”going places”. It’s nice though, to have friends who won’t judge your crazy dreams and unrealistic plans, and who you can discuss those dreams with.

I’ve been thinking a lot about who I am lately, and who I want to be. The most important realisation has been that I’m in control of my own life, and that I need to embrace the characteristics that make me the person that I am, rather than trying to change them into someone I am not. Besides, life is full of amazing things and I shouldn’t let the worries for potential bumps on the road stop me from finding those things out.