Listen to your heart

Först och främst, tack. Tack för era ständiga fina kommentarer. Vi har aldrig träffast men ändå känns det som att jag vill vara bästa vän med er alla. Jag önskar att jag kunde ge er en kram för att visa min uppskattning över allt stöd, alla råd och omtanke som ni öser ut. Ni är så himla FINA!

Andra, livet är ibland inte perfekt. Man får offra sig och göra saker man kanske inte tänkt från början. Viktigast är ändå alltid kärleken. När den är stark så är det svårt att lyssna på förnuftet. Hjärnan säger till hjärtat att sluta sticka taggar i sig själv. Nu har jag tagit ett beslut, eller rättare sagt är det en annan som måste göra ett val. En ansträngning. Sen får vi se om jag får ångra det sen eller ej. I vilket fall kommer det alltid göra lika ont och jag ger hellre någon en chans än plågar mig själv i onödan. Kanske är det fel val men det får tiden utvisa. Viktigast är att chansen inte tas förgiven, utan på allvar. Där kompromissar jag inte.

En sak vet jag i alla fall. Mitt hjärta hör ihop med ett annat hjärta. Utan det är det inte helt.