Love and shit

Hej på dig kommersiella kärleksdag. Kan vi komma överens om att du är överskattad och att ditt koncept behövs alla andra dagar på året också?

Jag har insett att jag sällan skriver om kärlek på samma sätt som jag brukade göra. När jag pendlade till Paris mellan hösten 2010 och vintern 2011 publicerade jag den ena kärlekskranka krönikan efter den andra. Texter om att sakna, om att längta och om att älska så mycket att det nästan gör ont i kroppen. Om den där fransmannen, C. Han som tog mitt hjärta med storm och höll det hårt i handen under en lång tid. Tills allting var trasigt och inte längre gick att laga. Jag var så förstörd då att jag kände som om jag aldrig skulle våga bli kär igen. Inget kunde vara så som det vi hade. Inklusive alla eldiga bråk och tillfällen då jag gråtandes stormade ut ur lägenheten i hopp om att han skulle komma efter (vilket han sällan gjorde). Ändå fanns det så mycket passion, tillgivenhet och ömhet. Det är det jag vill minnas.

Sedan dess har jag inte känt den där kärleken till någon annan. Kanske är det en försvarsmekanism, eller så har jag inte varit redo. Chanserna har funnits där men jag har inte kunnat släppa in någon ny. Jag behövde nog först älska mig själv. Nu är jag så van och bekväm med att vara singel att jag inte ens vet om jag KAN vara någons flickvän. Hur gör man liksom? Jag gillar ju inte att dela med mig av mina kuddar, bajsar med öppen badrumsdörr, orkar inte sms:a (ingen ringer ju nuförtiden) och skulle nog glömma bort att köpa fler än en av varje sorts frukt.

Nu blev detta kärleksfulla inlägg lite befläckat av avföring men det är ungefär så jag känner inför alla hjärtans dag: En mix av skit och kärlek. Det blir hursomhelst inte mycket till firande för min del idag. Jag började morgonen med ett möte och sedan har jag fått en släng magkatarr också. Väldigt härligt. Jag ska strax iväg till jobbet och ikväll blir det nog bara en lugn kväll hemma med kokt fisk och ris till middag.

FÖRRESTEN. En massa kärlek till DIG idag. Det ska du ha tycker jag! ❤

​Köpte en semla igår och påmindes om varför jag inte gillar semla. Plus att den inte var värd halsbrännan jag tampas med just nu… Tycker för övrigt inte om mandelmassa så denna var med vaniljkräm i stället.