Lunch på den franska sydkusten

Oktober är inte direkt tiden då de flesta åker ner till Franska Rivieran, men faktum är att det är just under lågsäsong som man faktiskt bör besöka den här delen av Europa. Tänk er att sitta och njuta av en ljummen sensommarvärme med ett vitt parasoll som skydd när svenskarna står och huttrar under ett trasigt paraply med regn som faller allt annat än vertikalt. 20 grader i stället för 10 grader. Inte helt fel.

Just idag hade jag till exempel inte haft någonting emot att äta lunch på det här mysiga stället i Antibes som jag besökte i somras. Det var dryga 30 grader i luften så en sallad på parmaskinka, ugnsbakade fikon med chèvre och en krämig balsamvinäger satt fint i kistan. Allt är hemlagat och det märks att madame la propriétaire driver sin lilla bistro med kärlek. Det allra bästa var att det låg gömt inne i en gränd så det fanns knappt någon turist så långt ögat kunde nå. Ni vet ju vid det här laget att jag är en fena på att hitta de där genuina gömmorna när jag åker på semester.

La Badiane ligger på 3 Traverse du 24 Aôut i Antibes. 

I stället för denna smarriga måltid på Frankrikes sydkust, så blir det tråkig överkokt pasta som blev över från middagen igår, som jag dräkt i parmesan så att det ska smaka någorlunda gott. Kontraster mina vänner. Kontraster.

//Just because it’s low season in south of France, it doesn’t mean that it’s not a suitable time to go there on holidays. In fact, this time of year is perfect for a trip to the Mediterranean coast strip. It warm enough to wear a thin jacket but not as hot as during high season. Besides, if you can avoid the big tourist mass it’s a bit of a bargain. Today I wouldn’t have minded to have my lunch at this nice and genuine bistro that you can find in a hidden alley in Antibes. The owner runs her restaurant with love for food and a passion to treat every guest like a regular customer. That salad was not bad at all, with parma ham and goast cheese with figs. Unfortunately my lunch today was not as luxurious. Overcooked leftover pasta from yesterday that I covered in parmesan just so that it would taste a tiny bit better. Life’s contrasts, right? We need those too.