Lurigt och vardagslyxigt
Igår ringde jag till en rekryterare angående ett jobb jag sökte för några veckor sedan, som var väldigt trevlig och tyckte att det var så himla bra att jag ringde (det är nästan alltid bra att följa upp jobbansökningar med ett samtal eller mail!). Idag fick jag en inbjudan till jobbintervju med arbetsgivaren. Det känns både pirrigt och spännande, och lite nervöst! Vem vet vad det leder till, men oavsett är det kul att ha ett roligt jobb i pipelinen när det just nu inte finns så många sådana att hänga i julgranen. Detta var det enda av de tjänster jag sökt som faktiskt intresserar mig på riktigt.
Jag fick några frågor att svara på från rekryteraren och en fråga var vad som är viktigt i mitt privata liv. Tror ni att jag svarade ”God mat” på det? Jomenvisst serru! Passande då att M skämde bort mig med just det ikväll. ”Ska vi gå ut och äta middag ikväll? Jag bjussar!”, sa han och så traskade vi bort till Metro. I fem minuter, pga hunger och lättkränkthet, hamnade vi i en diskussion om något totalt oviktigt och blev lite tjuriga, men med flera brödskivor i magen glömde vi bort att vara sura på varandra och trängde bort de irrationella hangry-känslorna. Det var så mysigt och fint att avsluta en ganska bra dag med min absoluta favoritperson. Vardagslyxa med entrecôte och ett glas lagom torrt vitt vin. Prata om livet just nu och livet längre fram. Känna en tacksamhet att jag lever med just den människan jag vill leva med. Han som alltid ser livet från den ljusa sidan och får mig att bli lite bättre för varje halvår vi lever ihop.
När vi promenerade hemåt och var lite luriga av alkoholen, kände jag mig nykär och lycklig över att få vara tillsammans med en person som också är min bästa kompis. Han är en knasig, älskvärd och alldeles unik människa den där ska ni veta. Ingen annan får mig att skratta som han gör och det är fan det allra viktigaste i en relation – att ha roligt ihop. Om man har det kommer allt det andra naturligt.
Nu ska vi se på The Wire. Jag hänger inte riktigt med ännu men tydligen bör man ge serien några avsnitt för att komma in i snacket och lära känna alla karaktärer. Vi får se om jag fastnar!
2 Comments
E
Gillar att du bloggar så mycket nu! Om en får önska – vore intressant med ett inlägg om jobb och reflektioner om att hitta sin väg fram i arbetslivet!
Christine
Åh vad roligt att du tycker det! Hmm, det får kanske bli ett inlägg på detta ämne 🙂